niga frätiställtivgar äfven blifvit gjorda af rikadagen om indragning af öfveringeniöroch andre landtmäteritjensterna samt om förändring aflåndtmäteristatens organisation, då således en del af de få fasta löner, gom tillhöra landtmäteristaten och hvilka, ehuru obetydliga, hittills räddat en och annan äldre landtmätare från armod, måhända icke vidare få utgöra räddningsplankor, och då det till följe deraf Och i synnerhet af det aftsgande skif:esarbetet, börjar se allt dystrare och dystrare ut för större delcn af landtmäterikårens flere bundrade medlemmar, — den kår, som dock i väsendtlig mån bidragit till att lyfta rikets jordbruk på den punkt det befinner sig, som skaffat staten, utan ersättnipg, en den värdefullaste samling kartor och bandlingar och som genom sin användbarhet, lokala kännedom och beröring med sjelfva folket skulle, rätt använd, kuuna göra landet väsendtliga tjenster, — synes det vara nödigt att Sveriges landåtmäteriförening söker få sin röst hörd på högre ort om en sådan förbättrad organisation af landtmäteriväsendet, att landtmätaren må komma i den ställping, stt ban emöt gagneligt arbete åt staten och enpskildta, må kunra erhålla sin torftiga utkomst, och icke, såsom nu är fallet, stå, snart sagdt, utan arbete och inkomst, men med en mängd skyldigheter såsom tjensteman. Och vågar jag till följd häraf yttra mina tankar i frågan, sålunda: Jag anser att landtmäterikåren kan och bör beredas full sysselsättning genom att användas dels vid skiftesoch afvittripgsverken, dels vid skogarnes vård och indelning, dels vid Ekonomiska karteverket och dels vid jordbruksstatistiken; och jag tror att landtmäterioch askogsstaterna skulle kunna till det allmännas båtnad, sammanslås till ena enda, under en chef, med en föredragande och erforderligt antal underordnade tjenstemän för bvarje afdelning; och detta af följande hufvudrakliga skäl, nemligen: att styrelsen ändå ej kommer att få mera göromål än t. ex. ett landshöfdinge-embete, helst målens antal vid landtmäteri-styrelsen uppgingo år 1866 till endast omkring 1,700 och sannolikt till änndu mindre antal vid skogsstyrelsen; att landtmåterioch skogsatjenstemännen behöfva och besitta till större delen samma kunskaper och kunna gmåningom förvärfva sig hvad som fattas; att vården och iadelningen af skogsrne i riket, hvilket hädanefter torde komma att iataga ett, snart ragdt, lika framstående rum, som skifterverket hittills intagit, kunde bättre utföras, om båda kårerna tillsammans bade derom åliggandet, än om de ou till 75 föreslagna skogstjenstemännen skola hafva ensamt derom befattning; och slutligen, atten betydlig besparing i atatsutgifterna skulle kuopa uppstå, om ena tyrelsen indrogs, så fort sådant utan rågons förnärmande kunde ske. Att detekonomiska karteverket bör, likasom förut, hädanefter vara förenadt med landtmåäteriet, synes vara så gifvet, att många ord ej derom behöfva spillas, helst ju de flesta materialier för samma ekonomiska karteverk måste tagas från generaloch provios-landtmäterikontoren8 samlingar, samt landtmätarne i allmän. het antagligen äro kompetenta att utföra samma verk, som ej, för att uppfylla sitt ändamål; behöfva utgöra en till ytterligket väl ritad gamling dyra kartor, utan ett karteverk, gom utan allt för stora utgifter från statens sida, må kunna framgent kompletterss, hållas vid makt och viss turudana de ekonomiska förhållangena icke blott pu utan då äro. Och att insamlandet af uppgifterna för jordbruksstatistiken skulle lämpligast och tillförlitligast kunna ske genom de i orterna bosatta, med kartor och handlingar samt jordbruket och lokala förhållanden : bemmastadde landtmätarne, torde icke kunna bestridas, likasom att jordbruksstatistiken nu ej uppfyller sitt ändamål, i följd deråf att åtminstone i vissa län högst oriktiga uppgifter erhållas, att en del deraf icke inkomma förrän åratal efter föröskrifna tiden, och ätt således jordbruksstatistiken ej är hvad den bör vera, en ärlig och sann uppgift på huru jordbruksafkastningen m. m. under det föregående varit. Utan att framställa något egentligt förslag, hvartill tid och tillfälle ej gifvits, vill jag dock säga att ag tänkt mig lösningen af ifrågavarande för icke lott landtmäterikåren, utan äfven för riket, vigtiga fråga på ungefär följande sätt, nemligen: att riket indelas i t. ex. 200 å 240 distrikter medi allmänhet 8 å 10 i hvarje län, men flera i de län der sådant fordras; Att i kvarje af dessa distrikt tillsättes en landtmäterieller skogstjensteman för att jemte biträden utföra förekommande Jlandtmäterigöromål, vården och indelningen af skogarne, verkställa ekonomiska karteverksarbeter, samla och aflemna uppgifter för jordbruksstatistiken samt för att i öfrigt tillhandagå vid syner, afvägningar m. m. att dessa tjenstemän tilläggas bestämdt årsa fvode med t. ex. 1,000, 1,500 å 2,000 rdr för det arbete de utföra för statens räkning och dessutom ersättning after en skälig taxa för det arbete de uträtta ät enskilta; i att tillsynen öfver arbetena 1 landsorten tillkommer tills vidare förste iandtmätaren och skogsinspektören, men sedan omorganisationen egt rum, blott en af desse tjenstemän, dock mot förhöjd aflöning, men utan rätt att befatta sig med privatgöromål; att berörda befattningar sökas och tillsättas i mån af ledighet i likhet med domsagor; att de Pa som erbålla tjenstgörivgsdistrikter med bestämdt arvode utom ersättring efter taxa, afstå från landtmäterigöromål inom öfriga delar af länet och tillåta de skiftesländtmätare, som ej erhälla distrikter eller ordinarie platser, att intill dess sådant inträffar, få utföra de landtmäterigöromål som af enskilte dem uppdragas;