niga frätiställtivgar äfven blifvit gjorda af rika-
dagen om indragning af öfveringeniör- och andre
landtmäteritjensterna samt om förändring aflåndt-
mäteristatens organisation, då således en del af de
få fasta löner, gom tillhöra landtmäteristaten och
hvilka, ehuru obetydliga, hittills räddat en och an-
nan äldre landtmätare från armod, måhända icke
vidare få utgöra räddningsplankor, och då det till
följe deraf Och i synnerhet af det aftsgande skif:es-
arbetet, börjar se allt dystrare och dystrare ut för
större delcn af landtmäterikårens flere bundrade
medlemmar, — den kår, som dock i väsendtlig mån
bidragit till att lyfta rikets jordbruk på den punkt
det befinner sig, som skaffat staten, utan ersätt-
nipg, en den värdefullaste samling kartor och band-
lingar och som genom sin användbarhet, lokala
kännedom och beröring med sjelfva folket skulle,
rätt använd, kuuna göra landet väsendtliga tjen-
ster, — synes det vara nödigt att Sveriges landåt-
mäteriförening söker få sin röst hörd på högre ort
om en sådan förbättrad organisation af landtmäteri-
väsendet, att landtmätaren må komma i den ställ-
ping, stt ban emöt gagneligt arbete åt staten och
enpskildta, må kunra erhålla sin torftiga utkomst,
och icke, såsom nu är fallet, stå, snart sagdt, utan
arbete och inkomst, men med en mängd skyldighe-
ter såsom tjensteman. Och vågar jag till följd häraf
yttra mina tankar i frågan, sålunda:
Jag anser att landtmäterikåren kan och bör be-
redas full sysselsättning genom att användas dels
vid skiftes- och afvittripgsverken, dels vid skogarnes
vård och indelning, dels vid Ekonomiska kartever-
ket och dels vid jordbruksstatistiken; och jag tror
att landtmäteri- och askogsstaterna skulle kunna till
det allmännas båtnad, sammanslås till ena enda,
under en chef, med en föredragande och erforder-
ligt antal underordnade tjenstemän för bvarje af-
delning; och detta af följande hufvudrakliga skäl,
nemligen: att styrelsen ändå ej kommer att få mera
göromål än t. ex. ett landshöfdinge-embete, helst
målens antal vid landtmäteri-styrelsen uppgingo år
1866 till endast omkring 1,700 och sannolikt till
änndu mindre antal vid skogsstyrelsen; att landt-
måteri- och skogsatjenstemännen behöfva och be-
sitta till större delen samma kunskaper och kunna
gmåningom förvärfva sig hvad som fattas; att vår-
den och iadelningen af skogsrne i riket, hvilket
hädanefter torde komma att iataga ett, snart ragdt,
lika framstående rum, som skifterverket hittills in-
tagit, kunde bättre utföras, om båda kårerna till-
sammans bade derom åliggandet, än om de ou till
75 föreslagna skogstjenstemännen skola hafva en-
samt derom befattning; och slutligen, atten betyd-
lig besparing i atatsutgifterna skulle kuopa uppstå,
om ena tyrelsen indrogs, så fort sådant utan rå-
gons förnärmande kunde ske. Att detekonomiska
karteverket bör, likasom förut, hädanefter vara
förenadt med landtmåäteriet, synes vara så gifvet,
att många ord ej derom behöfva spillas, helst ju de
flesta materialier för samma ekonomiska karteverk
måste tagas från general- och provios-landtmäteri-
kontoren8 samlingar, samt landtmätarne i allmän- .
het antagligen äro kompetenta att utföra samma
verk, som ej, för att uppfylla sitt ändamål; behöfva
utgöra en till ytterligket väl ritad gamling dyra
kartor, utan ett karteverk, gom utan allt för stora
utgifter från statens sida, må kunna framgent kom-
pletterss, hållas vid makt och viss turudana de
ekonomiska - förhållangena icke blott pu utan då
äro. Och att insamlandet af uppgifterna för jord-
bruksstatistiken skulle lämpligast och tillförlitligast
kunna ske genom de i orterna bosatta, med kar-
tor och handlingar samt jordbruket och lokala för-
hållanden : bemmastadde landtmätarne, torde icke
kunna bestridas, likasom att jordbruksstatistiken
nu ej uppfyller sitt ändamål, i följd deråf att åt-
minstone i vissa län högst oriktiga uppgifter erhål-
las, att en del deraf icke inkomma förrän åratal
efter föröskrifna tiden, och ätt således jordbruks-
statistiken ej är hvad den bör vera, en ärlig och
sann uppgift på huru jordbruksafkastningen m. m.
under det föregående varit.
Utan att framställa något egentligt förslag, hvar-
till tid och tillfälle ej gifvits, vill jag dock säga att
ag tänkt mig lösningen af ifrågavarande för icke
lott landtmäterikåren, utan äfven för riket, vigtiga
fråga på ungefär följande sätt, nemligen:
att riket indelas i t. ex. 200 å 240 distrikter
medi allmänhet 8 å 10 i hvarje län, men flera i
de län der sådant fordras;
Att i kvarje af dessa distrikt tillsättes en landt-
mäteri- eller skogstjensteman för att jemte biträden
utföra förekommande Jlandtmäterigöromål, vården
och indelningen af skogarne, verkställa ekonomiska
karteverksarbeter, samla och aflemna uppgifter för
jordbruksstatistiken samt för att i öfrigt tillhandagå
vid syner, afvägningar m. m.
att dessa tjenstemän tilläggas bestämdt årsa fvode
med t. ex. 1,000, 1,500 å 2,000 rdr för det arbete
de utföra för statens räkning och dessutom ersätt-
ning after en skälig taxa för det arbete de uträtta
ät enskilta; i
att tillsynen öfver arbetena 1 landsorten tillkom-
mer tills vidare förste iandtmätaren och skogsinspek-
tören, men sedan omorganisationen egt rum, blott
en af desse tjenstemän, dock mot förhöjd aflöning,
men utan rätt att befatta sig med privatgöromål;
att berörda befattningar sökas och tillsättas i
mån af ledighet i likhet med domsagor;
att de Pa som erbålla tjenstgörivgsdistrik-
ter med bestämdt arvode utom ersättring efter taxa,
afstå från landtmäterigöromål inom öfriga delar af
länet och tillåta de skiftesländtmätare, som ej er-
hälla distrikter eller ordinarie platser, att intill
dess sådant inträffar, få utföra de landtmäterigöro-
mål som af enskilte dem uppdragas;