F Noma Pompilins var den försto regent Va-
tentine lärde sig hylla och vörda.
Jag vill omtala dessa minnen i all korthet;
det är klokast att jag förbigår misa följande
barndomsår, emedan jag eljest skulle alltför
länge uppehålla mig vid dem. Valentine vann
efterhand ett allt större inflytande öfver 03s.
Hon visste att hon saknade både far och mor,
att hon ej hade någon annan anhörig här i
verlden än en morbror, som rest långt bort till
främmande länder, att han ej lemnat 0s3 några
underrättelser ifrån sig, men att han icke desto
mindre kunde när som helst återkomma. IEmel-
lertid stadgade sig hos henne, i den mån hen-
nes förstånd utbildades och hennes hjerta allt
mer och mer odeladt förvärfvades af oss, den
öfvertygelsen att hennes morbror icke mera
ville, kunde eller borde göra något anspråk på
hennes ömhet, Hon betraktade oss såsom sina
närmaste, och oss egnade hon hela sin tillgif-
venhet.
Hvilken trio vi utgjorde! Ofta nog foro vi
till Maizicres, för att der tillbringa en eller
ett par dagar. Abb Henriot bief en betydande
person i sin trakt. Han hado varit Bonapartes
lärare i skolan uti Brienne, och detta minne
bidrog i väsendtlig mån till att småningom om-
skapa den förr så tillbakadragne mavnen.
Valentine anammade nattvarden för första
ången i kyrkan uti Maizicres samma dag då
byrkoherden äfvenledes för första gången med
väldig stämma läste bönen: Domine, salvum
fac imperatorem.) Hvilken högtidlighet för
hela församlingen, och framförallt för min far,
som icke förstod latin, och som dessutom gerna
skulle ha låtiv sion Omgifning uppstämma den
ena lofsängena efter den andra till förherrligande
af alla jordens kungar, om blott han sjelf icke
blef störd, der han stod hänryckt betraktande