Här äro husen i allmänhet mörka, somliga lika. som öfverstrukna med cinober eller tegelstensfärg; kuriösa gafflar; vidunderliga, spöklika skorstenar; fönstren, oftast försedda med små rutor, och anbringade så tätt vid hvarandra, att man icke kan få ett knifsblad emellan dem — välförstående, jag talar nu icke om kungens eller de förnämligares palatser. Paraden har jag sett hvar dag. : Spelet består endast af 10 nummer och gemenheten af omkring 20—25 man. Karlarna äro små, se snälla, godmodiga ut, — tennsoldater — men, morfar! tänk på Fredericia, Sankelmark, Dybböl, Dannevirke m. fl. oförgätliga punkter i det nuvarande Danmarks häfder! Märkvärdigt land och märkvärdigt folk det danska! litet, men rikt och intelligent. Jag var en afton i Tivoli, bland en massa af kanske 5—6000 menniskor; icke dessmindre var allt der så stilla, vänligt och godt. likasom hade alla varit medlemmar af eller inbjudne gäster i en enda stor, aktad och treflig familj. Inga svordomar, intet brutalt ord, alltid vänliga svar, bjertlig glädje utan hojt och skrik. För Stockholmaren är detta en saga. Gatorna i Köpenhamn, kan morfar tänka sig, äro öfverallt belagda med tuktad sten och försedda med trottoirer; och hvilka skyltar sedan på husen! På ett ställe lästes: Här — Hegleri. Månne här föreläses Hegel, tänkte jag; men blef snart upplyst om, att der endast häcklades lin. Knuäckebrödskakor hängande på gullglänsande kedjor, såg jag i en brödbod på Kjobmagergade, — det skall morfar tro är en raritet i Danmark. En butikegare titulerade sig Materialist. Någon skylt med inskriften Idealist såg jag ej till. Ofvannämnde materialist kallade sig Cand. Pharm. P. Rönning; han sålde droguer o. d. Barberareskyltarne bestå af glänsande Mambrinoshjelmar. Hvart man vände sig, lästes: Her rulles ; Iller klinkes og sammanbrcendes, d. v. 8. Här manglas, sinkas, lödes o. s. v. — På flere ställen lästes med stora bokstäfver: StadsFestemand, autoriseret af Land og Byet. Det vill af denna skylt synas, att en fästeman här i staden måste, innan han kan erhålla en sådan charge inom en familj, eller hos sin utvalda, formligen inför vederbörande autoritet legalisera sig, och sedermera vara skyldig att skylta för allmänheten. Det måtte emellertid vara ondt om fästemän i Köpenhamn; jag såg verkligen få sådana skyltar). Hvilka promenader eger icke denna stad! Esplanaden att börja med, med sin utsigt åt Sundet med sina hundratals seglare, bland hvilka ångbåtarna med sina hela !s:del mil långa röksvansar kila som kometer; Vallarna, der de lummigaste, rikaste parker erbjuda svalka och behöflig hvila från bullret af vagnarna och skriket af utsäljarne på gatorna; Rosenborgs Have med sin vattenkonst, sina höga och mörka allber, sina doftande blommor och det i många hänseenden så märkliga slottet — ett Gripsholm i miniatyr — Historiskt museum och konstkabinett tillika. I Thorvaldsens museum fängslade mig tvänne föremål: Mästarens graf och hans arbetsrum. Öfver grafven — en murgrön-beväxt kulle inne på gården i museet — flägtade så sakta en sommarvind. Ack morfar! hvad äro alla kungl. hofkapellets konserter emot den tysta musik min själ här nu fick förnimma? Ett rum i museet: öfre våning är ordnadt så som konstnären hade det i sitt eget hem. Till och med vägguret finns der uppställdt, och detta hålles ännu i gång. Det är kärlek för konstnären, att som en nationalegendom vårda och vidmakthålla äfven de bohag, hvaraf den snillrike mästaren i sitt arbetskablnett ville se sig omgifven. I Fruekirken studerar jag helst Thorvaldsen. Christus, Apostlarne och Dopets Engel lefva der. De stå i marmor. Jag instämmer fullkomligt med A. A. Afzelius i hans yttrande om Danmarks land: Hvilka välsignelserika sädesfält! — Hvilken frisk grönska på dessa blomsterrika ängar — hvilket frodigt gräs kring de feta glänsande kreaturen på betesmarkerna ..., men mot hans slutmening: soch likväl ville jag icke för all verldens rikedom byta fädernesland reserverar jag mig. Jag vet att morfar kommer att vredgas öfver en sådan brist på fosterlandskärlek; men hvarföre bli ond deröfver? Hafva vi icke i båda landen i grunden samma språk och gemensamma historiska minnen ). Skrifver jag nästa post, skall jag tala om kyrkorna i Köpenhamn och om den intressanta Mariakyrkan i Roeskilde, icko att förvexla med Domkyrkan derstädes. Min vördade morfars Julianus. år Pmatammndana klantar Ii Känanhamn matosvara