Här äro husen i allmänhet mörka, somliga lika.
som öfverstrukna med cinober eller tegelstens-
färg; kuriösa gafflar; vidunderliga, spöklika skor-
stenar; fönstren, oftast försedda med små rutor,
och anbringade så tätt vid hvarandra, att man
icke kan få ett knifsblad emellan dem — väl-
förstående, jag talar nu icke om kungens eller de
förnämligares palatser. Paraden har jag sett
hvar dag. : Spelet består endast af 10 nummer
och gemenheten af omkring 20—25 man. Kar-
larna äro små, se snälla, godmodiga ut, — tenn-
soldater — men, morfar! tänk på Fredericia,
Sankelmark, Dybböl, Dannevirke m. fl. oför-
gätliga punkter i det nuvarande Danmarks häf-
der! Märkvärdigt land och märkvärdigt folk
det danska! litet, men rikt och intelligent. Jag
var en afton i Tivoli, bland en massa af kanske
5—6000 menniskor; icke dessmindre var allt
der så stilla, vänligt och godt. likasom hade
alla varit medlemmar af eller inbjudne gäster i
en enda stor, aktad och treflig familj. Inga
svordomar, intet brutalt ord, alltid vänliga svar,
bjertlig glädje utan hojt och skrik. För Stock-
holmaren är detta en saga.
Gatorna i Köpenhamn, kan morfar tänka sig,
äro öfverallt belagda med tuktad sten och för-
sedda med trottoirer; och hvilka skyltar sedan på
husen! På ett ställe lästes: Här — Hegleri.
Månne här föreläses Hegel, tänkte jag; men blef
snart upplyst om, att der endast häcklades lin.
Knuäckebrödskakor hängande på gullglänsande
kedjor, såg jag i en brödbod på Kjobmagergade,
— det skall morfar tro är en raritet i Dan-
mark. En butikegare titulerade sig Materialist.
Någon skylt med inskriften Idealist såg jag ej
till. Ofvannämnde materialist kallade sig Cand.
Pharm. P. Rönning; han sålde droguer o. d.
Barberareskyltarne bestå af glänsande Mambri-
noshjelmar. Hvart man vände sig, lästes: Her
rulles ; Iller klinkes og sammanbrcendes, d. v. 8.
Här manglas, sinkas, lödes o. s. v. — På flere
ställen lästes med stora bokstäfver: Stads-
Festemand, autoriseret af Land og Byet.
Det vill af denna skylt synas, att en fästeman
här i staden måste, innan han kan erhålla en sådan
charge inom en familj, eller hos sin utvalda,
formligen inför vederbörande autoritet legalisera
sig, och sedermera vara skyldig att skylta för
allmänheten. Det måtte emellertid vara ondt
om fästemän i Köpenhamn; jag såg verkligen
få sådana skyltar).
Hvilka promenader eger icke denna stad!
Esplanaden att börja med, med sin utsigt åt
Sundet med sina hundratals seglare, bland hvilka
ångbåtarna med sina hela !s:del mil långa rök-
svansar kila som kometer; Vallarna, der de
lummigaste, rikaste parker erbjuda svalka och
behöflig hvila från bullret af vagnarna och skri-
ket af utsäljarne på gatorna; Rosenborgs
Have med sin vattenkonst, sina höga och mörka
allber, sina doftande blommor och det i många
hänseenden så märkliga slottet — ett Grips-
holm i miniatyr — Historiskt museum och konst-
kabinett tillika.
I Thorvaldsens museum fängslade mig tvänne
föremål: Mästarens graf och hans arbetsrum.
Öfver grafven — en murgrön-beväxt kulle inne
på gården i museet — flägtade så sakta en som-
marvind. Ack morfar! hvad äro alla kungl.
hofkapellets konserter emot den tysta musik
min själ här nu fick förnimma? Ett rum i
museet: öfre våning är ordnadt så som konst-
nären hade det i sitt eget hem. Till och med
vägguret finns der uppställdt, och detta hålles
ännu i gång.
Det är kärlek för konstnären, att som en
nationalegendom vårda och vidmakthålla äfven
de bohag, hvaraf den snillrike mästaren i sitt
arbetskablnett ville se sig omgifven.
I Fruekirken studerar jag helst Thorvaldsen.
Christus, Apostlarne och Dopets Engel lefva
der. De stå i marmor.
Jag instämmer fullkomligt med A. A. Afzelius
i hans yttrande om Danmarks land: Hvilka
välsignelserika sädesfält! — Hvilken frisk grön-
ska på dessa blomsterrika ängar — hvilket fro-
digt gräs kring de feta glänsande kreaturen på
betesmarkerna ..., men mot hans slutmening:
soch likväl ville jag icke för all verldens rike-
dom byta fädernesland reserverar jag mig.
Jag vet att morfar kommer att vredgas öfver
en sådan brist på fosterlandskärlek; men hvar-
före bli ond deröfver? Hafva vi icke i båda
landen i grunden samma språk och gemensamma
historiska minnen ).
Skrifver jag nästa post, skall jag tala om
kyrkorna i Köpenhamn och om den intressanta
Mariakyrkan i Roeskilde, icko att förvexla med
Domkyrkan derstädes.
Min vördade morfars
Julianus.
år Pmatammndana klantar Ii Känanhamn matosvara