Ett och annat under en resa till Naturforskaremötet. X—s den 1 juli. Vid stationen -här inväntar jag sedan mer än en timma tåget från hufvudstaden för att följa med våra lärda som ämna sig till naturforskaremötet i Kristiania. Enskilda affärer hade fört mig hit itrakten två dagar förut. Jag måste fara flera mil-på kärra. En ung för helsans vårdande permitterad militär, som eljest bort deltaga i exercismötet — en tillfällig bekantskap i vaggonen — delade med mig det trånga sätet på skjutskärran. Kropparnes närmande till hvarandra närmade ock sinnena. Och så förledde han mig att följa sig till sin farbror, som tagit afsked från regementet, men qvarstår vid armåen. Det föll sig så naturligt, att vi måste tala om militärståndet. Vi voro båda af samma ålder, båda optimister, hade bådadera älskat ett kärt föremål; men framför allt annat älskade vi fosterlandet. Således mycket gemensamt oss emellan. Den unga officeren var belåten att för den tillfälliga opassligheten för närvarande få slippa de välkända krigsöfningarne på fältet. Snart ämnade han dessutom taga afsked.