Ett och annat under en resa
till Naturforskaremötet.
X—s den 1 juli.
Vid stationen -här inväntar jag sedan mer
än en timma tåget från hufvudstaden för
att följa med våra lärda som ämna sig till
naturforskaremötet i Kristiania. Enskilda
affärer hade fört mig hit itrakten två dagar
förut. Jag måste fara flera mil-på kärra.
En ung för helsans vårdande permitterad
militär, som eljest bort deltaga i exercis-
mötet — en tillfällig bekantskap i vaggonen
— delade med mig det trånga sätet på
skjutskärran. Kropparnes närmande till
hvarandra närmade ock sinnena. Och så
förledde han mig att följa sig till sin far-
bror, som tagit afsked från regementet, men
qvarstår vid armåen. Det föll sig så natur-
ligt, att vi måste tala om militärståndet. Vi
voro båda af samma ålder, båda optimister,
hade bådadera älskat ett kärt föremål; men
framför allt annat älskade vi fosterlandet.
Således mycket gemensamt oss emellan.
Den unga officeren var belåten att för den
tillfälliga opassligheten för närvarande få
slippa de välkända krigsöfningarne på fältet.
Snart ämnade han dessutom taga afsked.