— Ack, vi ha i sex veckors tid inte haft
tanke för något annat än för er! — tillade
Bertha i klagande ton.
-— Hvilken skada att ni inte kunde följa
oss! Vi skulle då ha njutit dubbelt af de
naturskönheter vi skådat.
— Och af de fester man arrangerat för
OSS!...
På detta sätt fortgick det en god stund,
så att Starenfelt icke fick tillfälle att yttra
ett ord. Så mycket hörde han dock, att
om fröken Warren icke hade haft en tanke
för något annat än för honom, så hade
hon . dock förnuftigtvis tagit sitt parti att
söka förströ sig. Men hon hade ju också
ansett honom för död eller döende, och
följaktligen såsom en högst osäker faktor
i sina framtidsplaner.
Då de hade slutat sina reseskildringar,
lyckönskade dem Starenfelt att medföra så
angenäma minnen från Sverges vestkust,
hans egen hembygd.
-— Och under hela denna tid låg ni,
stackars vän, till sängs — återtog Bertha.
-— Lycklig i alla fall att inte ligga mel-
lan fyra bräder — tillade brodren.
— Åh! jag skall aldrig kunna glömma
denna scen — fortfor den unga flickan; —
jag tycker mig ännu se vagnen vid randen
af bråddjupet... Hu! det var förfärligt!
— Man skulle kunna göra en tafia deraf,
anmärkte Warren tankfull.
-- Önskar ni att jag skall sitta för er?
— frågade Edvard ironiskt. — Jag är ännu
tillräckligt blek för att kunna göra det.