— Ack, vi ha i sex veckors tid inte haft tanke för något annat än för er! — tillade Bertha i klagande ton. -— Hvilken skada att ni inte kunde följa oss! Vi skulle då ha njutit dubbelt af de naturskönheter vi skådat. — Och af de fester man arrangerat för OSS!... På detta sätt fortgick det en god stund, så att Starenfelt icke fick tillfälle att yttra ett ord. Så mycket hörde han dock, att om fröken Warren icke hade haft en tanke för något annat än för honom, så hade hon . dock förnuftigtvis tagit sitt parti att söka förströ sig. Men hon hade ju också ansett honom för död eller döende, och följaktligen såsom en högst osäker faktor i sina framtidsplaner. Då de hade slutat sina reseskildringar, lyckönskade dem Starenfelt att medföra så angenäma minnen från Sverges vestkust, hans egen hembygd. -— Och under hela denna tid låg ni, stackars vän, till sängs — återtog Bertha. -— Lycklig i alla fall att inte ligga mellan fyra bräder — tillade brodren. — Åh! jag skall aldrig kunna glömma denna scen — fortfor den unga flickan; — jag tycker mig ännu se vagnen vid randen af bråddjupet... Hu! det var förfärligt! — Man skulle kunna göra en tafia deraf, anmärkte Warren tankfull. -Önskar ni att jag skall sitta för er? — frågade Edvard ironiskt. — Jag är ännu tillräckligt blek för att kunna göra det.