fenhet och användbarhet på olika jordmåner Sedan tal. redogjort för dessas kemiska be ståndsdelar, öfvergick han till våra svenska för hållanden. Hvad vi för vårt landtbruk behöfde köpa, vore qväfve, fosforsyra, kalk och undan: tagsvis kali. De båda förstnämnda, eller qväfvc och fosforsyra, funnos i stor mängd hos peru: guano och benmwjöl, Skilnaden mellan dessa tvenne gödningsämnen bestode egentligen deri, att det förra innehåller en större mängd lättlösligt qväfve än det senare, som at tal. betecknades som det förnämsta af våra merkantila gödningsämnen, då deremot i benmjöl finnes mera fosforsyra än i guano. Gödsling med benmjöl borde derför företrädesvis användas på lättare jord, då deremot guano mera lämpade sig för den styfva och kalla. Nästan för all jord vore kalkning passande. Sektionen för husdjursskötsel och mejerihandtering, kl. 11 f. m Ordförande: brukspatron O. Hedengren, v. ordf.: landshöfdingen grefve Hamilton. Första frågan hade följande lydelse: Då erfarenheten gifvit vid handen att kreatur af inhemsk ras uti mjölkrikhet tåla jemförelse med de flesta hit från utlandet införda, hvaremot dessa senare i allmänhet ega företräde såsom gödkreatur, frågas, om genom korsning mellan dessa olika raser en förening af nämnde egenskaper kan vinnas utan intrång på mjölkafkastningen, och hvilka af utlandets raser, som lämpa sig för detta ändamål bäst inom olika delar af vårt land? och besvarades af hr Alfred Nathorst uti ett längre anförande, hvaraf framgick, att ingen bestämd ras kunde föredragas, utan passade olika raser för olika lokala förhållanden. Denna åsigt blef ätven mötets. Angående den andra frågan: Har inrättandet af bymejerier motsvarat det med dem afsedda ändamål? Huru hafva de blifvit af vederbörande hbushållningssällskap understödde, och huru äro de organiserade? uppstod en längre och lifligare diskussion, hvaruti hrr Kylberg, Hjalmar Nathorst, Wulff, Georgii, Hylthen-Cavallius och Björksten deltogo. Åsigterna voro lika många som de uppträdande talarne. Något bestämdt svar på den framställda frågan lemnades ej heller, utan man lät vid den förda diskussionen bero. Emellertid ansågs det vara nyttigt, att uppmärksamheten blifvit riktad på denna fråga i en tid, då nästan hvartenda landskap hotades med foderbrist. Sektionen för skogshkushållning, kl. 12 midd. Ordförande: grefve Claes Lewenhaupt, v. ordf.: jägmästaren Björkman. Den till besvarande uppställda första frågan lyder: Då en ändamålsenlig skogsskötsel är för binäringarne i allmänhet och landtbruket isynnerhet nödvändig, huru kan en dylik skogshushållning inom vårt land allmännare åvägabringas samt för framtiden betryggas? Kan detta åstadkommas endast på öfvertygelsens väg, utan att lagstiftningen bestämmer något om den enskilda skogshushällnipgen? Hr Björck från Jönköpings län uttalade den meningen, att en förbättrad skogshushållning borde bibringas på öfvertygelsens väg. För detta ändamål borde inom hvarje län anställas skogsingeniörer, som lemnade allmogen kostnadsfri undervisning i skogarnes vård. Hr Björkman framhöll vågra svårigheter, som framställde sig vid lösningen af den under öfverläggning varande frågan. För det första hade man emot sig det enskilda intresset. Man kunde nemligen icke, likasom vid jordbrukets förbättring, vinna någon hastigt uppkommande inkomst af en väl skött skog. Vidare kommer man vid all skogslagstiftning i delo med egarderätten. Sedan tal. antydt dessa svårigheter, hvartill äfven andra slöto sig, hemställde ban, om icke det ansågs lämpligt, att hvar och en kommun såsom ett medel att åstadkomma någon förbättring inköpte en skog, hvars vård betryggades på samma sätt som bäradsallmänningarne. Hr Lidell trodde, att man äfven borde tala om hbjelpmedlen mot det onda. Bland dessa räknade tal. avställande at skogsingeniörer, rättarlärlingarnes undervisning i skogsskötsela vid landtbruksskolorna samt upphäfvande af alla menliga stadganden i skogslagstiftningen. Den af mötet framställda frågan besvarade tal. föröfrigt dermed, att en bättre skogshushållning burde åvägabringas på öfvertygelsens väg, och hemställde han, om icke det skulle vara en passande början att beträda denna väg genom att de, som nitälskade för saken, sökte bilda en förening för förbättrad skogsskötsel. Hr Henschen besvarade frågan dermed, att målet endast stode att vinna på lagstiftningens väg. Hr Asker trodde, att en bättre skogshushållsades mot en klippa, och Edvard, som af atäöten lractadagc långt hart förhlof lamnmanda