fenhet och användbarhet på olika jordmåner
Sedan tal. redogjort för dessas kemiska be
ståndsdelar, öfvergick han till våra svenska för
hållanden. Hvad vi för vårt landtbruk behöfde
köpa, vore qväfve, fosforsyra, kalk och undan:
tagsvis kali. De båda förstnämnda, eller qväfvc
och fosforsyra, funnos i stor mängd hos peru:
guano och benmwjöl, Skilnaden mellan dessa
tvenne gödningsämnen bestode egentligen deri,
att det förra innehåller en större mängd lätt-
lösligt qväfve än det senare, som at tal. be-
tecknades som det förnämsta af våra merkan-
tila gödningsämnen, då deremot i benmjöl fin-
nes mera fosforsyra än i guano. Gödsling med
benmjöl borde derför företrädesvis användas på
lättare jord, då deremot guano mera lämpade
sig för den styfva och kalla. Nästan för all
jord vore kalkning passande.
Sektionen för husdjursskötsel och mejeri-
handtering,
kl. 11 f. m Ordförande: brukspatron O. He-
dengren, v. ordf.: landshöfdingen grefve Ha-
milton.
Första frågan hade följande lydelse: Då
erfarenheten gifvit vid handen att kreatur af
inhemsk ras uti mjölkrikhet tåla jemförelse
med de flesta hit från utlandet införda, hvar-
emot dessa senare i allmänhet ega företräde
såsom gödkreatur, frågas, om genom korsning
mellan dessa olika raser en förening af nämnde
egenskaper kan vinnas utan intrång på mjölk-
afkastningen, och hvilka af utlandets raser,
som lämpa sig för detta ändamål bäst inom
olika delar af vårt land? och besvarades af
hr Alfred Nathorst uti ett längre anförande,
hvaraf framgick, att ingen bestämd ras kunde
föredragas, utan passade olika raser för olika
lokala förhållanden. Denna åsigt blef ätven
mötets.
Angående den andra frågan: Har inrättan-
det af bymejerier motsvarat det med dem af-
sedda ändamål? Huru hafva de blifvit af ve-
derbörande hbushållningssällskap understödde,
och huru äro de organiserade? uppstod en
längre och lifligare diskussion, hvaruti hrr Kyl-
berg, Hjalmar Nathorst, Wulff, Georgii, Hyl-
then-Cavallius och Björksten deltogo. Åsig-
terna voro lika många som de uppträdande
talarne. Något bestämdt svar på den fram-
ställda frågan lemnades ej heller, utan man
lät vid den förda diskussionen bero. Emeller-
tid ansågs det vara nyttigt, att uppmärksam-
heten blifvit riktad på denna fråga i en tid,
då nästan hvartenda landskap hotades med fo-
derbrist.
Sektionen för skogshkushållning,
kl. 12 midd. Ordförande: grefve Claes Le-
wenhaupt, v. ordf.: jägmästaren Björkman.
Den till besvarande uppställda första frågan
lyder: Då en ändamålsenlig skogsskötsel är
för binäringarne i allmänhet och landtbruket
isynnerhet nödvändig, huru kan en dylik skogs-
hushållning inom vårt land allmännare åväga-
bringas samt för framtiden betryggas? Kan
detta åstadkommas endast på öfvertygelsens
väg, utan att lagstiftningen bestämmer något
om den enskilda skogshushällnipgen? Hr Björck
från Jönköpings län uttalade den meningen,
att en förbättrad skogshushållning borde bi-
bringas på öfvertygelsens väg. För detta än-
damål borde inom hvarje län anställas skogs-
ingeniörer, som lemnade allmogen kostnadsfri
undervisning i skogarnes vård. Hr Björkman
framhöll vågra svårigheter, som framställde
sig vid lösningen af den under öfverläggning
varande frågan. För det första hade man emot
sig det enskilda intresset. Man kunde nemli-
gen icke, likasom vid jordbrukets förbättring,
vinna någon hastigt uppkommande inkomst af
en väl skött skog. Vidare kommer man vid
all skogslagstiftning i delo med egarderätten.
Sedan tal. antydt dessa svårigheter, hvartill
äfven andra slöto sig, hemställde ban, om icke
det ansågs lämpligt, att hvar och en kommun
såsom ett medel att åstadkomma någon för-
bättring inköpte en skog, hvars vård betryg-
gades på samma sätt som bäradsallmänningarne.
Hr Lidell trodde, att man äfven borde tala
om hbjelpmedlen mot det onda. Bland dessa
räknade tal. avställande at skogsingeniörer, rät-
tarlärlingarnes undervisning i skogsskötsela vid
landtbruksskolorna samt upphäfvande af alla
menliga stadganden i skogslagstiftningen. Den
af mötet framställda frågan besvarade tal. för-
öfrigt dermed, att en bättre skogshushållning
burde åvägabringas på öfvertygelsens väg, och
hemställde han, om icke det skulle vara en
passande början att beträda denna väg genom
att de, som nitälskade för saken, sökte bilda
en förening för förbättrad skogsskötsel. Hr
Henschen besvarade frågan dermed, att målet
endast stode att vinna på lagstiftningens väg.
Hr Asker trodde, att en bättre skogshushåll-
sades mot en klippa, och Edvard, som af
atäöten lractadagc långt hart förhlof lamnmanda