man uppgick till mer än 1,500 rubel. Judarne uppsatte nu en besvärsskrift till ståthållaren Kauffmann och en judisk deputation af 6 borgare begaf sig till Wilna, för att till ståthållaren öfverlemna densamma. Denne delgaf guvernören i Grodno judarnes besvär, hvilka föranledde denne embetsman att ådöma hvar och en af de delegerade 25 rubels böter och hvarje husegare 10 rubels dito. Efter utståndet, nådigt straff, begaf sig. deputationen till inrikesministern för att afbörda sig sina och sina kommittenters besvär. Ministern remitterade besvären till ståthållaren Kauffmann och denne i sin ordning remitterade dem till guvernören i Grodno. För tredje gången dömdes alla husegare att betala 10 rubels böter och för andra gången de delegerade att betala 25 rubels dito. De förtviflade judarne vände sig nu till kejsaren för att klaga sin nöd. Kejsaren. infordrade guvernörens förklaring. Denne ådömde nu för fjerde och tredje gången respektive 10 och 25 rubels böter, samt tvang alla stadens borgare att underskrifva en till honom ställd adress, i hvilken de kallade honom sin välgörare och utnämnde honom still, hedersborgare istaden Grodno. Denna adress skulle öfversändas till kejsaren i stället för förklaring. Men judarne tappade icke hufvudet, utan begåfvo sig personligen till Petersburg för att förklara, att de blifvit tvingade till att. underskrifva adressen. Guvernören hade nemligen låtit kalla till sig alla borgare, och låtit omringa byggnaden med kosacker, framlagt den redan färdigskrifna adressen till underskrift och hotat de motspänstige med knut. Den korrespondent, som berättar ofvanstående prof på asiatisk kommunalstyrelse, förmäler icke, hvad följden blef af judarnes uppvaktning hos kejsaren, — Man kan svårligen tänka sig en mera melankolisk anblick, än den engelska ötveroch underhuset erbjödo den 27 sistl. juli. Under det att i det förra diskuterades motionen om mutsystemets afskaffande vid val till representanter, voro icke stort mer än, ett dussin lorder församlade i det stora sessionsrummet, deraf tre, lord Russel inberäknad, tillhörde oppositionen.. Åhörareläktaren var tom, inga damer funnos på läktaren, referenternas antal var idskränkt till hälften af det vanliga, gasen var nedsatt för värmens skull och värmen odräglig trots det att gasen var nedsatt. En liknande anblick erbjöd underhuset. Äfven der voro, under det att sir Northeote framlade sin indiska budget, ingen gång öfver 30, Oftast endast 20, och stundtals endast 18 medlemmar inne i salen, af hvilka två sofvo oskuldens sömn och således icke böra medräknas. Till och med Disraeli aflägsnade sig långa stunder, och hvad John Stuart Mill beträffar, kan icke med bestämdhet afgöras, huruvida han sof, slumrade eller drömde vaken. Mill försummar aldrig någon session, för att föregå de yngre representanterna med godt exempel.