hvilket, i händelse af onkelns frånvaro, skulle
af henne öppnas. Det innehöll den bestämdaste
befallning till henne, att genast skänka markisen
sin hand och låta helga äktenskapet af när-
maste prestman !
Hvem skulle väl i den tid, hvarom vi tala,
haft nog mod att motsätta sig ett maktspråk,
utgåoget från högsta ort? Visserligen hade ett
och annat besinningslöst brushufvud vågat för-
söket, men hvad hade väl följderna blifvit deraf?
Kände man till mysterierna inom den tidens
fängelsemurar, skulle man få ett föga tröstgif-
vande svar på denna fråga. Inom Bastillen och
öfriga rikets fäogelser pliktade tusenden med
frihetens förlust kanske för hela lifvet, för det
att de gjort sig skyldiga till olydnad mot eller
varit en nagel i ögat på mindre högt uppsatta
personer, än sjelfva drottningen! Det var en
godtyckets och sjelfsvåldets tid, då styrkans rätt
var den lag som predikades och — de, som
makten hade, kallades nådiga herrar.
Agnez sjönk vanmäktig i sin duennas armar.
Markisen drog sig med ett triumferande små-
löje tillbaka och företog sig, under det han in-
väntade den sköna frökens svar, att inspektera
slottets olika våningar, såg med tillfredsställelse
dess praktfulla inredning och den lyx, som var
utvecklad i möbler och konstverk, trampade
med välbehag de tjocka dyrbara mattorna, åbörde
med ett nådigt nedlåtande den gamla sladd-
rande intendentfruns skrytande berättelse om
all den herrlighet, som på slottets milsvida ego-
rymd var till finnandes, och gjorde sig, efter
allt detta, så hemmastadd och påtog sig en
min, som vore han redan egare till alltsam-
mans,
Den förtviflan, Agnes kände, då hon åter kom
till medvetande, var gränslös; hvar skulle hon
finna hjelp? Huru skulle hon kunna undkomma