hvilket, i händelse af onkelns frånvaro, skulle af henne öppnas. Det innehöll den bestämdaste befallning till henne, att genast skänka markisen sin hand och låta helga äktenskapet af närmaste prestman ! Hvem skulle väl i den tid, hvarom vi tala, haft nog mod att motsätta sig ett maktspråk, utgåoget från högsta ort? Visserligen hade ett och annat besinningslöst brushufvud vågat försöket, men hvad hade väl följderna blifvit deraf? Kände man till mysterierna inom den tidens fängelsemurar, skulle man få ett föga tröstgifvande svar på denna fråga. Inom Bastillen och öfriga rikets fäogelser pliktade tusenden med frihetens förlust kanske för hela lifvet, för det att de gjort sig skyldiga till olydnad mot eller varit en nagel i ögat på mindre högt uppsatta personer, än sjelfva drottningen! Det var en godtyckets och sjelfsvåldets tid, då styrkans rätt var den lag som predikades och — de, som makten hade, kallades nådiga herrar. Agnez sjönk vanmäktig i sin duennas armar. Markisen drog sig med ett triumferande smålöje tillbaka och företog sig, under det han inväntade den sköna frökens svar, att inspektera slottets olika våningar, såg med tillfredsställelse dess praktfulla inredning och den lyx, som var utvecklad i möbler och konstverk, trampade med välbehag de tjocka dyrbara mattorna, åbörde med ett nådigt nedlåtande den gamla sladdrande intendentfruns skrytande berättelse om all den herrlighet, som på slottets milsvida egorymd var till finnandes, och gjorde sig, efter allt detta, så hemmastadd och påtog sig en min, som vore han redan egare till alltsammans, Den förtviflan, Agnes kände, då hon åter kom till medvetande, var gränslös; hvar skulle hon finna hjelp? Huru skulle hon kunna undkomma