höfde vora sjelfverksamhet och frihet, som vore folkskolans lif, ej statsförmynderskap, hvaraf vi hade mer än nog. Bland de olägenheter, som hos oss mötte företaget, vore den glesa befolkningen samt svårigheten att få lämpliga föreståndare. Ingendera borde dock lägga hinder i vägen och i det senare afseendet åberopade tal. det lyckliga val, som den skånska folkhögskolan kunnat träffa. Slutligen rekommenderade tal. ur flera synpunkter Nerike, såsom den provins, der den första folkhögskolan i mellersta Sverge borde få sin plats. Lektor Blomstrand och ännu mera lektor Rundbäck uttalade sig emot folkhögskolans nödvändighet eller ens behöflighet i Sverge. Den förre rekommenderade den högre folkskolan såsom en motsvarighet, som redan förefunnes hos oss; den senare påvisade, att den danska folkhögskolan mera vore en politisk institution än en högre skolform. Danmark hade ända till de senare åren lefvat under absolutismens tryck och under århundraden hade folket saknatpolitisk bildning och den dermed följande fosterlandskänslan, hvaremot ingendera delen brustit oss. Tal. gaf sin hyllning åt Grundtwig, såsom upphofsman till idn, och åt det danska folkhögskoleväsendet i allmänhet, samt erkände att, der folkhögskolan någonstädes kan uppstå hos oss, den visar tillvaron af en böjelse för högre bildning. Iingen händelse borde dock staten taga någon befattning dermed. Sedan hr Kraiberg ytterligare varnat förlexläsning och examensväsende i folkhögskolan, tog redaktören och folkskolläraren Svedberg från Finland till ordet, omtalande åen begynnelse till folkhögskola, som af horom blifvit upprättad i Österbotten, och som af den svenska befolkningen derstädes vore mycket anlitad. Den åtajöt sedan 1862 ett anslag af regeringen, men stod icke under någon koutroll. Såsom ett slående exempel på det stora förtroende skolan åtnjöt bland allmogen anförde tal. att, oaktadt den rysliga missväxt, med deraf följande hungersnöd och farsoter, som de senare åren härjat Finland, skolan var ganska talrikt besökt af elever och detta icke blott från den närmaste trakten utan från ända till tio mils omkrets. I denna skola förekomme intet examensväsende, och icke ens föreståndaren, tal. sjelf, vore examinerad. Denna talare var. den sista som yttrade sig innan öfverläggningen afslutades med den vanliga förklaringen, att den i protokollet intagna diskussionen skulle vittna om mötets åsigter. Derefter försiggick mötets högtidliga afslutande i den ordning och på det sätt, som i gårdagsbladet omförmäldes. Under de begge senare dagarne höllos föredrag, som med stor uppmärksamhet afhördes: af hr Cygneus om det finska och af exp.-chefen Nissen om det norska folkskoleväsendet, af folkskoleinspektören Kastman om svenska språkundervisningen i skolorna, af adj. E. Erslev från Aarhus i den geografiska undervisningen, af skolföreståndaren Rohde om ljud-skrif-läsemetoden samt af hr J. Malling om Chevåska såvgmetoden. Alla dessa föredrag voro omsorgsfullt genomtänkta och lika lifligt framsagda som uppmärksammade, men det hände mer än en tal., att han icke riktigt beräknade den tid, som var anslagen för föredraget och derföre måste afbryta innan han hunnit fullt genomföra sitt ämne. De i sammanhang med mötet anordnade utställningarne voro förtjente utaf och blefvo äfven föremål för mycken uppmärksamhet. Beklagligen gör bristande utrymme det till en omöjlighet för oss att gifva någon, ens aldrig så sammandragen, redogörelse för vare sig utställningarne eller föredragen, en sak som vi så mycet mer beklaga som de sistnrämnda torde utgöra le bästa minnena som deltagarne från detta möte nemföra. -——V— om --— I