redan om några minuter kände sig Baltazarini utmattad genom det beständiga! parerandet af banditernas stötar och hugg, redan insåg man omöjligheten att längre försvara sitt lif; han sände i sina tankår en afskedshelsning åt Agnes och anbefällde sin själ och)sin hämud i Guds hand. Då hördes på bron närmare slottet hastiga och taktmessiga steg, såsom af aoryckande trupper. Baltazarinis domnande krafter och sjunkna mod lifvades på nytt härlaf och med högt halloh! uppmanade han vaktön till ökad skyndsamhet. Denna hade af hans flyende fackelbärare blifvit underrättad om anfalllet. Banditerna utstötte förbannelser och svordomar deröfver att deras försåt misslyckades bch flydde gnabbt öfver till Seinens motsatta strånd. Vakten kom till platsen och omgaf frågande den angripne, som så förunderligt lyckats afvärja alla hugg, att han ej ens-var sårad; hans häst deremot blödde ur.flera sår. Då hansade sitt namn, helsade vakten honom med största saktning. Hans trogna tjenare, som så tapperit bistått sin herre i försvaret, låg liflös i sitt (blod på bryggan. Förbittringen öfver detta oförsynta anfall var hos vakten allmän och gaf sig luft i Motfulla ord och åtbörder, endast Baltazarini satle ingenting derom, Han anhöll endast, att) hans tjenare måtte bäras till en närboende lälkare, för att undersökas om någon möjlighet igafs för hans vederfående, och red med mörka Blickar och ännu mörkare tankar in genom slojttsporten. Han ville genast se och tala med dröttvingen, han ville iakttaga hvarje rörelse, hvarje uttryck i hennes ansigte, för att få visshet iom hvad han redan med fasa misstänkte.