ligen torra föredragen. Han fick deruti tillfälle att yttra sin mening att staten baster og binder undervisningen, att regeringarne vilja göra folken till svin och att skollärarne böra hafva rätt att köra inspektören på dörren; han talade om den danske kamp for Slesvig, om de tyske pedagoger och om den tyske Absolutisme, om att vi skola afsvärja allt ryskt och tyskt samt lägga sagorna, eddorna och kämpavisorna som grundval för folkets bildning; han hoprörde under stigande enthusiasm biskop Thomas, Homår, Adam (Elenschläger, Mårten Luther, Tegn6r, kung Salomo (och jag höll på att tillägga: Jörgen Hattemager). Med ett ord, det var ett tal hvars make man länge icke hört. När tal. icke kunde skrufva upp sig längre och derför slutade, helsades han visserligen med bravorop, men äfven med starka hyssningar. — Å andra sidan yttrade sig flera talare i en ytterst konservatif syftning, såsom kyrkoherdarne Pettersson och Hagberg; hvilken sistnämnde till och med ansåg folkundervisningen, sådan den nu är, leda till irreligiositet och ofosterländskhet. Då meningarne synbarligen icke kunde sammanjemkas tillnågon bestämd resolution, beslöts, att öfverläggningen endast skulle (till blifvande forskares uppbyggelse) bevaras i protokollet. Ett väckt förslag om att nästa år hålla ett allmänt nordiskt folkskolemöte hänvisades till en komitå, hvilken skall bestå af 2 svenskar, 2 norrmän och 2 danskar och utses vid fredagsmötet. En annan komitå skulle vid samma tillfälle utses för frågan om folkskolelärarnes enkeoch pupillkassa, och ytterligare en komitå skulle tillsättas för att granska ett par ingifna förslag till religions-läroböcker, hvaremot mötet afböjde ett förslag att skollärarne skulle befatta sig med nykterhetssaken. Ett telegram ingick från Bergen med helsning från 120 derförsamlade lärare, hvilket besvarades, hvarefter man höll en kort bön och sedan förfogade sig till den anordnade sexan, der de sedvanliga skålarne och all annan vanlig välfägnad förekommo. Jag slutar med att göra den rättelsen, att det icke, såsom jag förut uppgifvit, var Örebro stad, som gaf denna agapåt för deltagarne i mötet, utan de svenska medlemmarne deraf som dermed undfägnade de utländska. Sexan hölls i slottsparken, som var vackert illuminerad. Andra dagens förhandlingar. Åter en lång och tröttande samt till på köpet alldeles resultatlös diskussion, som upptog den dyrbara tiden under både föroch eftermiddagssammanträdet i torsdags! Det förefaller, som den eller de, hvilka uppsatt öfverläggningsämnena, mera haft ett nöje att utbreda sig öfver saker och ting, som hafva ett närmare eller fjermare samband med folkskolan, än att välja distinkta och för öfverläggningarne praktiska ämnen. Saken förvärras derigenom, att man tilllåter talarne att utan något återhåll dels fördjupa sig i bottenlösa detaljer, dels sväfva ut i obegränsade rymder. Till en början befanns det vid början af torsdagssammanträdet nödvändigt att öfverhoppa frågorna 2—4, såsom mindre vigtiga. Jag skulle vara böjd att beklaga detta beslut hvad den fjerde frågan angår, hvilken handlade om elementarskolans och folkskolans ömsesidiga ställning och den senares förmåga att emottaga en eller tvenne klasser från den förra — om jag icke med temlig visshet trodde mig kunna förutse, att resultatet af den diskussionen skulle hafva blifvit lika obetydligt som af de andra. Nu beslöt man sig emellertid att taga ihop med 5:te frågan, hvari det heter: Småskolan är hos oss temligen ny iden form den nu äger. Men den har redan vunnit ett allmännare godkännande och beredt sig inträde nästan öfverallt inom ganska kort tid. Den har visat sig vara en nödvändig inrättning, såsom förberedelse för den egentliga folkskolan, emedan denna nu kan utveckla en raskare, säkrare och mera utvidgad verksamhet, då lärarens tid och bästa krafter ej behöfva förslösas genom innötande af de aldra första elementerna i barnundervisningen, såsom bokstäfvernas kännedom, stafning, innanläsning m. m. De hos oss ofta långa afstånden göra, isynnerhet under den hårdare årstiden, för de små barnen svårt att besöka folkskolan. De behöfva en skola på närmare bäåll, och detta kan oftast lätt åstadkommas genom en småskola. Men om man också erkänner behofvet af dessa förberedande skolor, återstår dock ännu att afgöra deras förhållande till den egentliga folkskolan. Frågas derföre: Hvilka undervisningsämnen böra i småskolan meddelas och hvar bör gränsen sättas för dennas undervisning ? Bör småskolan ovilkorligt först aenomgås, innan inträde i folkskolan beviljas 2 Det befanns emellertid, att flere af de talare, som uppträdde, alldeles icke ville erkänna småpå anv huauslhahandan MaA dam 72 VR PGA TES SI