tt under denna värme få den väl konditionerad
ram. Samma förhållande är med smör, som
rålies i 90 å 100 shilling.
Göteborg den 28 juli 1868.
W:m Reis,
Export-konduktör.
Folkräkning i Stoekho:m. Stads-
fullmäktiges berednirgsutskott har iafgifvet ut-
åtande hemställt, att fullmäktige måtte i skrif-
velse till öfverståthållareembetet anhålla om
framstiillsing till regeringen att en folkräkning
; Stockholm måt företagas innevarande höst. Få
Sjukligheten i Stockholm är, enligt
senaste läkarerapporterna, fortfarande obetydlig.
—
Fem och em half öfverflödiga ra-
der. Vi ämna skrifva en rättelse — men nej,
vi åtra oss; ty vi antaga att bland våra upp-
lysta läsare koappt finnes någon, som icke vet
att hr Pear Murtn, den välkönde riksdagsman-
nen, ingalunda var vice talman vid de två sista
riksdägarne, såsom det står i en uppsats uti
gårdagans nummer af denna tidning. Väl visste
vi, att en hög makt gerna skulle ha velat
se hr M: på devna plats; men aldrig hade vi
drömt om att en ännu högre, den vi äro böjde
för tillfället kalla ett oblidt öde, skulle be-
gagna Dagens Nyheter som medel för att till
sist ändå göra br M. till vice talman. Huru bar
detta tillgått? Huru ha dessa 3a rader kunnat
insmyga sig? Ja, det må man väl fråga — vi
ha sjelfva måst taga vår tillflykt till en sträng
rafistulation, för alt i dag kuuona för våra Jä-
sare tala .om huru alltsammans skett. Den
långa historien härom äri största korthet denna:
En välvillig person i Gefle, som i och för en
affär tillskref redaktionen, var nog hygglig att
på samma gång meddela nyheten om herr M:s
afsägelse af representantskapet i andra kam-
maren. Han gjorde några reflexioner, som
vi till en del gillade, men förrådde på samma
gång en okunnighet i afseende på hr M:s sed-
naste öden, hvars orsak vi icke vilja inlåta 0ss
på att söka förklara. Nåväl, de fera och en halt
raderna stamma från han3 hand; de öfverströ-
kos af redaktören, innan mannskriptet lem-
nades till sättning, de öfverströkos i korrek-
turet ... Men hvarför stå de då qvar i tidnio-
gen? — Ack, förgäfves spjernar man mot ödet!
Sättaren ändrade alla bokstafsfelen, men var för
tillfället — det var midnatt — ej disponerad
för någon lyftning (här bortlyftning), hvadandeifrå-
gavarande raderna fingo stå qvar. Härigenom
kommo dessa med vid ombrytningen, till icke
ringa förargelse för revisorn, hvilken, i paren-
thes sagdt, har ett koleriskt temperament. Fin-
nande ännu i reviderarket, hvad han såg vara ut-
struketikorrekturet, gaf han sig ejtid till att stryka
ut det för andra (eller rättare 3:e) gången, utan med
korrektur och reviderark i handenrusade han ut i
sätteriet, i vredesmod uppmanande vederbörande
att följa korrekturet. Men samma högre vilja,
som beskyddade oftaberörde bit, var äfven nu
med i spelet, och det hände sig att — klockan
var ou 1 på natten — jourhafvanden tilifälligt-
vis aflägsnat sig för en stund. Endast ombry-
taren och en halfsofvande och mot en packa
gamla landsortstidningar sitt trötta hufvud 1u-
tande gosse fannos i sätteriet. Samma infer-
naliska slump, som styrt det hela, ville att, då
den förtörnade revisorn kastade de båda pap-
peren ifrån sig, korrekturlappen föll — der der
icke skulle falla. Denna brydde sig ombrytaren
ej om att taga upp — han är en man med
känslor, äfven han, och fann sig naturligtvis stöt!
af revisorns mindre artiga sätt att uttrycka sig
— utan tillsade, då han några minuter sednare.
sjelf snäf och fnurrig, aflägsnade sig, den i
drömmarnes verld till en del försjunkne gossen
att fästa jourhafvande sättarens uppmärksam-
het på vigten af att ändra efter korrekturet
Men gossen inslumrade — han är tryckare, och
hans arbete börjar först kl. half tre — sättarer
kom tillbaka, ävdrade efter reviderarket, utar
att ha aning om det å golfvet liggande korrek-
turet, och aflägsnade sig derpå, efter, som har
sjelf trodde, väl förrättadt värf; och till redak-
törens, till förste korrekturläsarens, till andre
korrekturläsarens, till revisorns, till ombryta
rens och säkerligen icke minst till våra mång:
tusen läsares stora förbluffelse stå de fem och
en half raderna qvar och komma att stå qva
så länge ännu ett enda exemplar af N:o 108
utaf Dagens Nyheter finnes till — detta, oak
tadt vi na begrafvit dem i dessa (80) rader.
Plikt för rask handling. En någr:
och sjuttio års man hoppade för någon tid se
dan öfver ett omkring 3 alvar högt jernvägs
staket och är nu derföre instämd till hörads