tt under denna värme få den väl konditionerad ram. Samma förhållande är med smör, som rålies i 90 å 100 shilling. Göteborg den 28 juli 1868. W:m Reis, Export-konduktör. Folkräkning i Stoekho:m. Stadsfullmäktiges berednirgsutskott har iafgifvet utåtande hemställt, att fullmäktige måtte i skrifvelse till öfverståthållareembetet anhålla om framstiillsing till regeringen att en folkräkning ; Stockholm måt företagas innevarande höst. Få Sjukligheten i Stockholm är, enligt senaste läkarerapporterna, fortfarande obetydlig. — Fem och em half öfverflödiga rader. Vi ämna skrifva en rättelse — men nej, vi åtra oss; ty vi antaga att bland våra upplysta läsare koappt finnes någon, som icke vet att hr Pear Murtn, den välkönde riksdagsmannen, ingalunda var vice talman vid de två sista riksdägarne, såsom det står i en uppsats uti gårdagans nummer af denna tidning. Väl visste vi, att en hög makt gerna skulle ha velat se hr M: på devna plats; men aldrig hade vi drömt om att en ännu högre, den vi äro böjde för tillfället kalla ett oblidt öde, skulle begagna Dagens Nyheter som medel för att till sist ändå göra br M. till vice talman. Huru bar detta tillgått? Huru ha dessa 3a rader kunnat insmyga sig? Ja, det må man väl fråga — vi ha sjelfva måst taga vår tillflykt till en sträng rafistulation, för alt i dag kuuona för våra Jäsare tala .om huru alltsammans skett. Den långa historien härom äri största korthet denna: En välvillig person i Gefle, som i och för en affär tillskref redaktionen, var nog hygglig att på samma gång meddela nyheten om herr M:s afsägelse af representantskapet i andra kammaren. Han gjorde några reflexioner, som vi till en del gillade, men förrådde på samma gång en okunnighet i afseende på hr M:s sednaste öden, hvars orsak vi icke vilja inlåta 0ss på att söka förklara. Nåväl, de fera och en halt raderna stamma från han3 hand; de öfverströkos af redaktören, innan mannskriptet lemnades till sättning, de öfverströkos i korrekturet ... Men hvarför stå de då qvar i tidniogen? — Ack, förgäfves spjernar man mot ödet! Sättaren ändrade alla bokstafsfelen, men var för tillfället — det var midnatt — ej disponerad för någon lyftning (här bortlyftning), hvadandeifrågavarande raderna fingo stå qvar. Härigenom kommo dessa med vid ombrytningen, till icke ringa förargelse för revisorn, hvilken, i parenthes sagdt, har ett koleriskt temperament. Finnande ännu i reviderarket, hvad han såg vara utstruketikorrekturet, gaf han sig ejtid till att stryka ut det för andra (eller rättare 3:e) gången, utan med korrektur och reviderark i handenrusade han ut i sätteriet, i vredesmod uppmanande vederbörande att följa korrekturet. Men samma högre vilja, som beskyddade oftaberörde bit, var äfven nu med i spelet, och det hände sig att — klockan var ou 1 på natten — jourhafvanden tilifälligtvis aflägsnat sig för en stund. Endast ombrytaren och en halfsofvande och mot en packa gamla landsortstidningar sitt trötta hufvud 1utande gosse fannos i sätteriet. Samma infernaliska slump, som styrt det hela, ville att, då den förtörnade revisorn kastade de båda papperen ifrån sig, korrekturlappen föll — der der icke skulle falla. Denna brydde sig ombrytaren ej om att taga upp — han är en man med känslor, äfven han, och fann sig naturligtvis stöt! af revisorns mindre artiga sätt att uttrycka sig — utan tillsade, då han några minuter sednare. sjelf snäf och fnurrig, aflägsnade sig, den i drömmarnes verld till en del försjunkne gossen att fästa jourhafvande sättarens uppmärksamhet på vigten af att ändra efter korrekturet Men gossen inslumrade — han är tryckare, och hans arbete börjar först kl. half tre — sättarer kom tillbaka, ävdrade efter reviderarket, utar att ha aning om det å golfvet liggande korrekturet, och aflägsnade sig derpå, efter, som har sjelf trodde, väl förrättadt värf; och till redaktörens, till förste korrekturläsarens, till andre korrekturläsarens, till revisorns, till ombryta rens och säkerligen icke minst till våra mång: tusen läsares stora förbluffelse stå de fem och en half raderna qvar och komma att stå qva så länge ännu ett enda exemplar af N:o 108 utaf Dagens Nyheter finnes till — detta, oak tadt vi na begrafvit dem i dessa (80) rader. Plikt för rask handling. En någr: och sjuttio års man hoppade för någon tid se dan öfver ett omkring 3 alvar högt jernvägs staket och är nu derföre instämd till hörads