SMÅ SKIZZER.
Af RALTE BRITTAK.
KÄRLEKEN PÅ LANDET.
(Svenskt original.)
(Forts. fr. föreg. n:r,)
Jag lade mig den qvällen mera missnöjd än
qvällen förut, ty jag skulle rest dagen derpå,
om jag icke hade haft den oförsigtigheten att
ha lofvat min vän att stanna hos honom en li-
ten tid. Ingenting kunde mildra min bittra ån-
ger öfver att någosin hafva lemnat Stockholm,
icke ens de små indiskreta ljuden från rummet
bredvid, man gick, man hostade, man flyttade
möblerna: jag hörde ingenting derat, eller rät-
tare, alla dessa små qvinliga manövrer tjenade
endast till att låta mig ännu mera känna tyng-
den af min boja.
Dagen derpå skulle man företaga en utfärd,
och jag hoppadas deraf någon förströelse; jag
får åtminstone, tänkte jag, andas litet luft, be-
trakta naturen, njuta en smula af denna frihet
som jag drömde mig. Bedröfiiga hopp! Jag
väntades af pröfoirgar, som jag icke skulle vilja
tillönska min värsta fiende.
Vi stego upp i en liten vagn med öfvertäckt
baksäte; detta var förbehållet åt Anna och mig.
Brodern och hushållerskan sutto på framsätet.
Från min plats såg jag endast hästens öron och
en liten bit af landsvägen; jag hade icke ens
den trösten att få röka, ty Anna afskydde to-
haksrök. Det var genast förbi med mitt goda
ynpe.
Jag svarade blott enstafvigt på min grannes
tallösa frågor. Hon syntes i början förvånad,
derefter orolig och frågade mig om jag var
sjuk. Jag hade den största möda i verlden att
lugna henne, för att undgå denna nya förföl-