app på min kammare. Denna kammare stötte ntill mamsell Annas; blott en dörr skiljde dem At. Anna öaskade mig godnatt, tände sitt steaarinljus vid mitt, sände mig en ljuf blick öfver broderns axel och försvann genom dörren. Melan jag klädde af mig, pratade jag en stand med min vän; derefter bjöd äfven han mig godnatt och jag lade mig. Jag kunde nu närmare tänka på min ställning, hvars mörka sidor jag obestämåt förutsåg, och på det kuriösa förtroende man visade mig. Ur dörren till min vackra grannes rum vår nyckeln icke urtagen; nedtill var mellan golfvet och dörren en temligen bred öppning, som lät hvarje ljud ifrån Annas kammare framtränga till mina öron, jag hörde prasslet af papiljotterna, i hvilka hön upplade sitt vackra bloada hår. Jag var sannerligen ställd på ett håråt prof, ty man må vara aldrig så dygdig och trogen vänskapens pligter, så är man väl ävdå icke mer äa menniska. Jag sökte emellertid stålsätta mig med tanken på ungkarlslifvets behag. Jag märkte att ljuset icke släcktes hos mia granne förr än jag hade blåst ut mitt ljus; jag märkte också, att då jag en gång kom att hosta utan all afsigt, så fann detta ljud ett svagt eko från den alkov, i hvilken Anna hvilade. Trött efter resan sowmnade jag dock snart och sof den rättfärdiges sömn. KL. 9 följande morgon, medan jag höll på att kläda mig, hörde jag en hvlskande röst på andra sidan dörren fråga om man fick komma in, Förskräckt öfver oordningen i min toilett, kastade jag hastigt på mig en nattrock och öppnade. Anna räckte mig handen och tryckte min med en öm blick; för att icke bli ansedd för en tafatt stackare måste jag naturligtvis besvara handtryckningen. Hon satta sig framför brasan, underrättade mig att hennes bror redan för ett par timmar sedan hade gått ut, och uttryckte