app på min kammare. Denna kammare stötte
ntill mamsell Annas; blott en dörr skiljde dem
At. Anna öaskade mig godnatt, tände sitt stea-
arinljus vid mitt, sände mig en ljuf blick öfver
broderns axel och försvann genom dörren. Me-
lan jag klädde af mig, pratade jag en stand
med min vän; derefter bjöd äfven han mig god-
natt och jag lade mig.
Jag kunde nu närmare tänka på min ställning,
hvars mörka sidor jag obestämåt förutsåg, och
på det kuriösa förtroende man visade mig. Ur
dörren till min vackra grannes rum vår nyckeln
icke urtagen; nedtill var mellan golfvet och dör-
ren en temligen bred öppning, som lät hvarje
ljud ifrån Annas kammare framtränga till mina
öron, jag hörde prasslet af papiljotterna, i hvilka
hön upplade sitt vackra bloada hår. Jag var
sannerligen ställd på ett håråt prof, ty man må
vara aldrig så dygdig och trogen vänskapens
pligter, så är man väl ävdå icke mer äa men-
niska. Jag sökte emellertid stålsätta mig med
tanken på ungkarlslifvets behag. Jag märkte
att ljuset icke släcktes hos mia granne förr än
jag hade blåst ut mitt ljus; jag märkte också,
att då jag en gång kom att hosta utan all af-
sigt, så fann detta ljud ett svagt eko från den
alkov, i hvilken Anna hvilade. Trött efter re-
san sowmnade jag dock snart och sof den rätt-
färdiges sömn.
KL. 9 följande morgon, medan jag höll på att
kläda mig, hörde jag en hvlskande röst på an-
dra sidan dörren fråga om man fick komma in,
Förskräckt öfver oordningen i min toilett, ka-
stade jag hastigt på mig en nattrock och öpp-
nade. Anna räckte mig handen och tryckte min
med en öm blick; för att icke bli ansedd för en
tafatt stackare måste jag naturligtvis besvara
handtryckningen. Hon satta sig framför brasan,
underrättade mig att hennes bror redan för ett
par timmar sedan hade gått ut, och uttryckte