Hvarj ehanda nyheter,
En nitroglycerinsändnings
äfventyrs.
Det hände för någon längre tid sedan att en
forman ankom till Kristianssand i Norge med
ett par lådor, på hvilka var skrifvet nitrogly-
cerin, men utan att mannen visste det ringaste
om detta ämnes farliga beskaffenhet. Som
emellertid ingen egare till lådorna anmälde sig
och formannen af andra erfor att innehållet var
ytterst farligt, vände han sig till polisen för att
blifva det qvitt. Detta blef han ock på det
sättet att polisen befallde honom transportera
lådorna ut på en kolerakyrkogård på Odderön,
samt lemna dem tills någon egare anmälde sig.
Sagdt och gjordt och der stodo nu lådorna så-
som pestlik på kyrkogården.
Någon tid derefter begaf sig att en kapten
vid infanteriet färdades, åtföljd af en sergeant,
ut till ön i något ärende och upptäckte lådorna,
hvilka de trodde innehålla något smuggelgods.
Sergeanten gick efter en sten för att slå upp
lådorna, men under tiden läste kaptenen på dem
och kom underfund med att der stod stearin ;
och till sin och sin följeslagares lycka förkla-
rade han att det icke var värdt att röra vid
dessa stearinljus, utan att man skulle låta
vederbörande behålla dem.
Historien härom kom dock till tullpersona-
lens öron, och några af densamma begåfvo sig
ut till ön och lade beslag på lådorna samt förde
dem tiil staden som god pris. Man bar in dem
i packhuset och hade just hemtat hammare och
hoftång för att bryta upp dem, då man erin-
rade sig att tullförvaltaren satt en trappa upp och
han egentligen borde först underrättas om fång-
sten. Han tillkallades, men när han fick se
otanskriften ropade han: bort, bort med dem
genast!
Polismästaren, för hvilken dessa lådor måtte
ha varit liksom Abul Kasems tofflor, måste nu
ånyo sörja för att staden blef dem qvitt, och
denna gången blefvo de förda ut på en hög
bergsknalle på Odderön, der de blefvo stående
tills ändtligen deras egare anmälde sig efter ett
halft års förlopp.