Vår vandring genom konstutställningen
är nu slutad. När vi här i en blick sam-
manfatta allt det sevärda, som utställningen
visat oss, och samla de intryck, vi under
denna genomvandring erfarit, så kunna vi,
såsom ett totalomdöme, om utställningen
ej säga annat, än att den i sin helhet vis-
serligen ej är något särdeles utmärkt; att
det varit bättre om åtskilligt, som der fin-
nes exponeradt, aldrig blifvit utstäldt till
offentlig granskning, såsom saknande i sig
sjelft allt konstvärde och utan att kunna
sägas innebära några glädjande framtids-
löften; — men att der likväl förekommit
mycket, som för konstvänner varit en källa
till sann njutning och glädje. Hvad anmä-
laren särskildt beträffar, så har han i den-
na utställning, liksom i föregående; sett mera
på hvad man sträfvat till, än hvad man er-
nått, laggt mera märke till det oupphunna
målet, än den tillkämpade positionen; —
och ur denna synpunkt betraktad samt med
erinran dessutom deraf, att vår konst, så
att säga, så nyligen blifvit uppväckt från
de döda, att den ännu lefver sitt ungdoms-
lif, ej hunnen till mannaålder och mäster-
skap, innehåller denna utställning åtskilligt,
mycket till och med, som är funnet på den
rätta vägen och der äfven kan tjena som
ledstjernor för det konstnärsslägte, som vä-
xer till.
Slutligen, innan vi nedlägga pennan, anse
vi oss böra fästa vederbörandes uppmärk-
samhet på det i mer än ett hänseende önsk-
värda uti, att utställningen hållas öppen åt-
minstone en vecka efter den förut bestämda
tiden, eller en vecka i augusti, ty säkert är
att många, som då af annan anledning kom-
ma till hufvudstaden, med nöje skulle be-
sagna sig af tillfället att göra ett besök i
konstakademiens hus för att betrakta de
konstverk, som sedan spridas ut i alla vär-
derstreck.
Chippus.