Article Image
efter dem! Men det går ändå i de flesta fall
så, att de i stället få smörja kråset på vär be-
grafning ... Idel lögn och hyckleri!
— Det är hvad jag alltid har sagt... ända
till nu, anmärkte Duret tankfull.
Amiralen hade emellertid brutit förseglingen.
Han vek upp brefvet och läste:
Georg.
Jag har grymt förorättat er, men Gud har
icke heller straffat mig mindre grymt. Jag har
genom femton långa år, under hvilka jag varit
öfvergifven, utblottad, föraktad, försonat ett
ögonblicks fel. Dock knotar jag icke; jag har
nöjd underkastat mig Guds vilja.
Emellertid nalkas nu min pröfvotid sitt slut.
Läkaren har sagt mig att mina timmar äro räk-
nade, och jag har måst hemta krafter flera gån-
ger för att skrifva dessa få rader...
Och likväl vill jag icke dö, utan att ännu
en gång ha kastat mig till era fötter, Georg,
och utan att ha bedt er om förlåtelse och tac-
kat er.
Ack! om ej ni sjelf hade varit så länge borta
och glömt mig, skulle jag förblifvit värdig er
ömhet. Tänk på det förflutna, och det skall
bli er lättare att ha miskund med mig.
Men, vare sig ni förlåter den olyckliga, som
nu står vid grafvens dörr, eller icke, Georg,
tackar hon er och välsignar er för det goda,
ni bevisat henne.
eGeorg, jag ser numera knappast det papper,
hvarpå jag skrifver ... min hand vägrar att längre
lyda min vilja...
Georg ännu en bön, den sista...jag lemnar
efter mig ett barn. ..
Här slutade brefvet; men nedanför voro föl-
Jjande ord, skritna af en annan person, tillagda:
Er hustru hann ej fullborda sin skrifvelse;
hon måste börja ett annat arbete, dödskampen,
Thumbnail