underligt då att tiden ej kunde räcka till
för allt, hvad de begge herrarne skulle ut-
rätta. De kunde, Gud bättre! endast vara
med om 10 komitsammanträden under hela
den tid, riksdagen pågick. Klart var ock,
att under sådana förhållanden det bästa de
kunde göra — och de gjorde det verkligen
— var att inskränka sitt deltagande i ko-
mitåns arbeten under denna tid till att re-
servera sig mot de af komitens pluralitet
vid dessa sammanträden fattade beslut. Att
reservationerne ej heller blifvit så fullstän-
diga och så motiverade, som reservanterne
sjelfve önskat dem, är en olägenhet, som
vi här endast i förbigående vilja påpeka,
då enligt hvad den tredje af reservanterne,
hr Key, offentligen tillkännagifvit, denna
brist i dem ju kommer att afhjelpas genom
reservanternes tillämnade sammanträffande
i hufvudstaden under nästa månad för ut-
arbetande af en gemensam reservation, denna
gång (godhetsfullt) utan ersättning.
Som sagdt är, riksdagen var slut, men ej
komitåns arbete. Det afslutades först den
27 maj. Hrr Sven Ersson och Sven Nils-
son ingåfvo då sina arvodesräkningar. Begge
två hade före sin hemresa vid julen inlem-
nat räkningar för vistelsen i höstas i hufvud-
staden såsom komitledamöter samt för hit-
resan i oktober och hemfärden vid julen.
Som dessa handlingar äro hvar för sig af
ganska stort intresse, tro vi oss böra in
extenso framlägga dem för våra läsares
ögon, men måste för utrymmets skull upp-
skjuta dermed till nästa nummer.