rande detta pris... All öfverdrlft bär emel-
lertid lyckligtvis inom sitt eget sköte fröet
till reaktion; i den fosterländska konstens,
såväl som i dess idkares, intresse önska vi,
att reaktionen måtte inträda här utan nå-
gon störande kris och utan att de öfver-
drifna pretentionerna, der de nu framträda,
måtte vändas mot sitt ursprung, mot konst-
närerna sjelfva!
Utställningens här ofvan anmärkta öfver-
flöd på nya arbeten har emellertid en sida
som man ej utan sann tillfredsställelse kan
betrakta. Deri har man nemligen ett ta-
Jande bevis på den lifliga ver ksamhet som rå-
der bland våra konstnärer och den friska vind,
som för närvarande blåser inom vår konst-
verld. Roten och upphofvet härtill kan in-
gen vara villrådig om: de äro att söka i
vår konstakademi.
Man behöfver ej länge ha följt med verk-
samheten inom vår Akademi för de fria
konsterna för att finna, att den på de se-
naste åren undergått en väsentlig förändring,
en föryngring, ja i visst fall en fullständig
pånyttfödelse.
Detta är så mycket mera glädjande, man
kunde nästan säga förundransvärdt, som in-
gen af akademiens lärare besitter någon
dominerande talang som konstnär och nå
stan ingen På senaste tiden visat något an-
mä kningsvärdt framåtgående på konstnärs-
banan, — man skulle till och med ej sakna
skäl att som ett obestridligt faktum anmärka
motsatsen eller ett tillbakagående, att döma
af de senaste expositionerna.
At denna anledning samt af det förut om-
nämnda förhållandet, att först under de allra
senast förflutna åren ett pånyttfödt och friskt
konstnärslif börjat pulsera inom vår konst-
akademi, sakna vi ännu en konstskola med
bestämda karaktersdrag, ehuru ingen kan
misskänna akademiens sträfvan att lägga
grunden till en nationel konstriktning,
på samma gång hon lyckligtvis ej söker
fingsla de unga krafterna, hvilka ännu leta
sitt mål samt öfva sina vingar för en sjelf-
ständig flygt, inom alltför snäfva gränser.