UNGD OMSSYND ERNA
EMILE SOUVE STRE.
Öfversättning af P. Bdvin Stenfelt,
. I.
Bror och syster.
Dagens första ljus spred sig öfver himlahbvalf-
vet och lät ur morgondimman Caillydalen3 qvar-
nar, byar och de längs efter floden grupperade
löfträden allt klarare framträda för ögat; men
äcnu rådde i nejden en fulikorolig stillhet. Till
och med foglarne sofvo i trädens kronor, och
örat träffades endast af morgonvindens lena
hviskning. blandad med vattnets brus. På slutt-
ningen af flodens högra strand, bakom Cam-
bres, såg man redan slottet Barvilles af mor-
gonrodnaden purpurfärgade torn, hvars nedre
koaturer änonu ej frigjort sig ur nattens dunkel,
som motvilligt skivgrade sig.
Äfven i slottet var allt tyst, och alla dess
innevånare tycktes sofva. Dock skalle en upp-
märksam blick ha kannat ge nom. en illa villslu-
ten fönsterlucka i bottenvåningen urskilja det
matta ljuset från en flämtande lampa.
Bredvid densamma satt en gråhårsman, om-
kring sextio år gammal och med fåradt ansigte,
hvilkons drägt på samma gång påminde om sjö-
mannen och borgaren. Det var Georg Duret,
f.d. konstapel vid kejserliga flottan, som under
en lång tid varit vice amiralen de Kostangs föl-
jaslagare på hafvet, och under hans vistelse på
stottet Barville blifvit hans allt i allom.
Den gamle sjöbussen utmärkte sig hvarken :
senora undergifvenhet eller en förträfflig karak-
er. Allt sedan han, ännu helt ung, trädde i
amiralens tjenst, hade han mera deltagit i hans
lårskaper än i hans strider, och hade smånin-
som i sitt förhållande till honom antagit denna