Bref från landsorten.
(Från Dagens Nyheters korrespondent).
iSöderköping den 8 juli 1868.
Mig tycks ibland att lifvet kan forblanda
Med dödsr, utom det att lifvet andas.
BYRON.
Hvi är ljus gifvit then arma? och lit de be
röfvade hjertan, säger Jacob — eller ungefär
Hvi skulle lifvet gvarstå hos den menniska som
blef blind, stendöf och mållös? Hvi pröfvade
Du Herre ditt skapade verk, menniskan, ända
derhän? Jo, zu hafva vi tydligen fått svaret,
ty vi hafra i dag varit vittne till det otroliga,
det urderbara fenomenet att en menniska, för-
Justig alla dessa uppräknade funktioner, talet,
syn- och hörselförmågan, dock kan genom en
anran menniskas kraft, undervisning och out-
tröttliga menniskokärlek arbeta sig fram till
kännedom om Gud, om länder och folk, om att
medelst tydlig skrift uttrycka sina tankar och
slutligen att framsäga vissa artikulerade ljud.
Det torde vara öfverflödigt att nämna att det
var direktör Borg med sin elev Magnus Ols-
son som i går uppträdde här vid S:t Ragnhilds
brunn) och nnder en högst animerad scance
lemnade oss ojäfviga prof på denna i vårt tycke
djupt olycklige Olssons stora kunskapsmått.
Man stannar i beundran öfver både läraren och
disciplen, ty man vet icke straxt hur allt varit
möjligt, om det är magnetism eller spiritualism
eller något mystiskt medium, perisprien, som
regerar med denna tal-, syn- och körselförlu-
stige dalason; t. ex. då han med största be-
händighet redogör för krigen i Amerika och
Abyssinien, eller då han på kartan utpekar
länder och haf, med en säkerhet som kommer
alla tviflares snörjande invändningar på skam,
eller då han uttrycker tankar, värdiga den
bästa uppfostran, eller då han, för att tala
med Thorild: med sanningens sälla och enfal-
diga höghet tecknar sin tacksamhet till Gud,
till sin oförgätlige lärare och goda deltagande
medmenniskor 0. s. v. Det ligger intet pjunk
i dessa uttryck, intet lidande, fast hellre an-
tyda de en inre kraft och förnöjsamhbet, som
ock tydligen ligger utpräglad öfver det botten-
ärliga utseendet — kort sagdt: det är flitens
lön och sinnets ro.
Det var naturligt att badsällskapets medlem-
mar, som voro talrikt församlade, skulle ut-
trycka sin lifliga belåtenhet med Magnus Ols-
B0ns prestationer och beledsaga honom vid af-
skedet med de varmaste lyckönskningar, syn-
nerligen som han snart nog, sedan han hunnit
samla. litet medel för sitt uppehälle, har för
fsigt att börja sin verksamhet som korgma-
kare på egen hand. Alexis,
) Tidnirgarnsa bade redan förut anmält roiren