Bref från landsorten. (Från Dagens Nyheters korrespondent). iSöderköping den 8 juli 1868. Mig tycks ibland att lifvet kan forblanda Med dödsr, utom det att lifvet andas. BYRON. Hvi är ljus gifvit then arma? och lit de be röfvade hjertan, säger Jacob — eller ungefär Hvi skulle lifvet gvarstå hos den menniska som blef blind, stendöf och mållös? Hvi pröfvade Du Herre ditt skapade verk, menniskan, ända derhän? Jo, zu hafva vi tydligen fått svaret, ty vi hafra i dag varit vittne till det otroliga, det urderbara fenomenet att en menniska, förJustig alla dessa uppräknade funktioner, talet, synoch hörselförmågan, dock kan genom en anran menniskas kraft, undervisning och outtröttliga menniskokärlek arbeta sig fram till kännedom om Gud, om länder och folk, om att medelst tydlig skrift uttrycka sina tankar och slutligen att framsäga vissa artikulerade ljud. Det torde vara öfverflödigt att nämna att det var direktör Borg med sin elev Magnus Olsson som i går uppträdde här vid S:t Ragnhilds brunn) och nnder en högst animerad scance lemnade oss ojäfviga prof på denna i vårt tycke djupt olycklige Olssons stora kunskapsmått. Man stannar i beundran öfver både läraren och disciplen, ty man vet icke straxt hur allt varit möjligt, om det är magnetism eller spiritualism eller något mystiskt medium, perisprien, som regerar med denna tal-, synoch körselförlustige dalason; t. ex. då han med största behändighet redogör för krigen i Amerika och Abyssinien, eller då han på kartan utpekar länder och haf, med en säkerhet som kommer alla tviflares snörjande invändningar på skam, eller då han uttrycker tankar, värdiga den bästa uppfostran, eller då han, för att tala med Thorild: med sanningens sälla och enfaldiga höghet tecknar sin tacksamhet till Gud, till sin oförgätlige lärare och goda deltagande medmenniskor 0. s. v. Det ligger intet pjunk i dessa uttryck, intet lidande, fast hellre antyda de en inre kraft och förnöjsamhbet, som ock tydligen ligger utpräglad öfver det bottenärliga utseendet — kort sagdt: det är flitens lön och sinnets ro. Det var naturligt att badsällskapets medlemmar, som voro talrikt församlade, skulle uttrycka sin lifliga belåtenhet med Magnus OlsB0ns prestationer och beledsaga honom vid afskedet med de varmaste lyckönskningar, synnerligen som han snart nog, sedan han hunnit samla. litet medel för sitt uppehälle, har för fsigt att börja sin verksamhet som korgmakare på egen hand. Alexis, ) Tidnirgarnsa bade redan förut anmält roiren