blåsa litet på däck, och som det här ombord är för en ganska tacksam publik, för hvilken man blåser, vill man aldrig neka en så billig hegäran. Vi hade utmärkt roligt; besättningen med officerarne på axlarne och musiken ispetsen defilerade för chefen i de mest fantastiska kostymer man kan tänka sig. I mån skratta, men litet roar barn; med ett ord, vi roade oss på värt sätt. Vi voro sedermera inbjudna till chefen på ett glas punsch. — — —— —— Vi blåsa alltsom oftast på batteriet och stundom också om morgnarna; vi ha nu lärt oss några Bellmansbitar. Vår sång går utmärkt sedan vi fått två tenorer och en bas; och vi sjunga hvarje afton för att öfva oss i och för blitvande sererader i Cadiz för donnorna. Cadiz den 9 juni 1868. Kl. 5 e. m. ankrade vi på 5!( famnars lerbotten, 45 famnar ketting, ja, ja allt saker, som väl intressera er föga, men mig desto mera. Från Kanalen och hit hade vi en mycket snabb resa, cehuruväl vi lågo i stiltje under 4 dygn. Vi fingo genast hissa karantänsflaggan, men uru länge vi skola ligga i karantänen, veta vi ej ännu; jag hoppas emellertid att det ej kommer att dröja alltför länge. Här ligger en massa örlogsmän (af spansk nation), för hvilka vi hafva saluterat med en ofantligt mängd skott. Cadiz den 12 juni. Vår karantän räckte ej längre än 24 timmar, så att vi ha nu stundlig kommunikation med land; någon rökning eller sådant kom ej i fråga. I går morgon fingo vi permission, af hvilken vi naturligtvis genast begagnade oss, och denna permissonsdag var en af de angenämaste jag tillbragt! In sådan dag skullen I varit med om, M. för musikens skuld och P. for the bull fights; tänken er en tjurfäktning, som alltid har ingått i mina djerfvaste förhoppningar att få skåda! Men jag skall väl gå i ordning. I Cadiz firades i går Christi lekamens fest, den största af katolikernas högtider; den firades på ett på samma gång storartadt och narraktigt sätt. Tänk Er! hvar enda gata var beströdd med blommor och andra välluktande saker och öfver gatorna var tältduk utspänd, för att hindra vädret från att ha något inflytande på de präktiga drägter, som alla buro denna dag. Det var ett tåg af omkring 1,500 å 2,000 prester och kandidater, hvilka gingo i procession, bärande alla möjliga helgon och reliker, det ena öfverstrålande det andra i prakt. Der voro minst 30 musikkårer instuckna här och och der; hela kapell, bestående af orgelharmonier, fioler m. m., slogo sig ned på gatorna och utförde de vackraste saker, man kan tänka sig. Det hela föreföll löjligt, men utomordentligt vackert var det att skåda. Vi stodo vid ett hus i 1s timma och under denna tid passerade knappt s:del af hela tåget, emedan de i detsamma gående togo ungefär 10 steg och så stannade de 3 minuter och så hela vägen. När jungfru Maria passerade förbi oss, var en ful käring (hon var väl på 90-talet) så utmärkt artig, att hon drog mig med sig på knä med den påföljd, att de hvita byxorna blefvo ur tienstbart skick försatta. Sedan detta var afhjolpt, hade jag ej lust att se vidare på ståten. Hvad som var ganska roligt, var att se de olika ansigtstyperna hos presterna; der såg man riktigt munken representera fåret, räfven, vargen 0. s. Vv. Vid tretiden intogo vi en bättre middag med 9 rätter mat och åtskilliga sorter vin, alldenstund vår ciceron förklarade, att man ej fastande kunde åse den kommande tjurfäktningen. Vår ciceron var svenske konsulns bror, en ung hygglig norrman. Som vi (som I veten) ha en liten sångqvartett, sjöngo vi och hade utmärkt roligt. Klockan half 5 började tjurfäktningen, hvilken var besökt af, som det sades, 30,000 menniskor. Arenan var alldeles lik den i Algesiras, nemligen en stor rotunda utan tak, med trappformiga afsatser. Under den tid vi åsågo fäktningen, dödades 6 tjurar och 11 hästar, en karl fick låret uppristadt och fiere andra blefvo svårt sårade. I början var det litet svårt att åse, men som vanan är halfva naturen, tyckte man slutslutligen, att det var meget morsomt, som två närvarande norska flickor yttrade: Cadiz den 17 juni. Vår tid är så upptagen, så väl af nöjen som exercis, att jag får göra ganska stora afbrott i min korrespondance. — — — — — — — — I söndags voro jag och några kadetter ombord på ett norskt skepp, hvars kapten har två döttrar, hvilkas make till älskvärdhet det är svårt att finna. Båda äro förlofvade. — meget zydelige Piiger. TI tisdags foro chefen, fyra officerare och en till på jernväg till Port Real, en stad fyra mil från Cadiz, för att bevista en dejeuner dansant hos svenske konsuln, hr Christofferson. Denna frukost var charmant. Kunde jag uppräkna rätterna, skulle det vara er en njutning att endast läsa namnen på dem, men som vi fiigo 27 rätter mat, vore det ett mycket påkostande arbete. Frukosten varade i 6 timmar, och efter måltiden spelade N., på anmodar af chefen, upp en vals med dito åtföljande polska. N. var verkligen litet uppoffrande den aftonen, emedan han spelade till hvarje dans, men han hade också tack för det. Det var en signorita der, hvars far var en högt uppsatt general, och hvilken spelade charmant, bland annat Chopins stora salonvals. Annars voro der ej många vackra flickor utom de norske Piigerne. I morgon äro vi bjudna på bal till civilguvernören. der vi vänta o3s mycket roligt. Chefen har haft stor middavi dag — oo omm