blåsa litet på däck, och som det här ombord
är för en ganska tacksam publik, för hvilken
man blåser, vill man aldrig neka en så billig
hegäran. Vi hade utmärkt roligt; besättningen
med officerarne på axlarne och musiken ispet-
sen defilerade för chefen i de mest fantastiska
kostymer man kan tänka sig. I mån skratta,
men litet roar barn; med ett ord, vi roade
oss på värt sätt. Vi voro sedermera inbjudna
till chefen på ett glas punsch. — — —— ——
Vi blåsa alltsom oftast på batteriet och stundom
också om morgnarna; vi ha nu lärt oss några
Bellmansbitar. Vår sång går utmärkt sedan vi
fått två tenorer och en bas; och vi sjunga hvarje
afton för att öfva oss i och för blitvande sere-
rader i Cadiz för donnorna.
Cadiz den 9 juni 1868.
Kl. 5 e. m. ankrade vi på 5!( famnars ler-
botten, 45 famnar ketting, ja, ja allt saker, som
väl intressera er föga, men mig desto mera.
Från Kanalen och hit hade vi en mycket snabb
resa, cehuruväl vi lågo i stiltje under 4 dygn.
Vi fingo genast hissa karantänsflaggan, men uru
länge vi skola ligga i karantänen, veta vi ej
ännu; jag hoppas emellertid att det ej kommer
att dröja alltför länge. Här ligger en massa
örlogsmän (af spansk nation), för hvilka vi hafva
saluterat med en ofantligt mängd skott.
Cadiz den 12 juni.
Vår karantän räckte ej längre än 24 timmar,
så att vi ha nu stundlig kommunikation med
land; någon rökning eller sådant kom ej i fråga.
I går morgon fingo vi permission, af hvilken vi
naturligtvis genast begagnade oss, och denna
permissonsdag var en af de angenämaste jag
tillbragt! In sådan dag skullen I varit med
om, M. för musikens skuld och P. for the bull
fights; tänken er en tjurfäktning, som alltid har
ingått i mina djerfvaste förhoppningar att få
skåda! Men jag skall väl gå i ordning.
I Cadiz firades i går Christi lekamens fest,
den största af katolikernas högtider; den fira-
des på ett på samma gång storartadt och narr-
aktigt sätt. Tänk Er! hvar enda gata var be-
strödd med blommor och andra välluktande sa-
ker och öfver gatorna var tältduk utspänd, för
att hindra vädret från att ha något inflytande
på de präktiga drägter, som alla buro denna
dag. Det var ett tåg af omkring 1,500 å 2,000
prester och kandidater, hvilka gingo i proces-
sion, bärande alla möjliga helgon och reliker,
det ena öfverstrålande det andra i prakt. Der
voro minst 30 musikkårer instuckna här och
och der; hela kapell, bestående af orgelharmo-
nier, fioler m. m., slogo sig ned på ga-
torna och utförde de vackraste saker, man kan
tänka sig. Det hela föreföll löjligt, men utom-
ordentligt vackert var det att skåda. Vi stodo
vid ett hus i 1s timma och under denna tid
passerade knappt s:del af hela tåget, emedan
de i detsamma gående togo ungefär 10 steg och
så stannade de 3 minuter och så hela vägen.
När jungfru Maria passerade förbi oss, var en
ful käring (hon var väl på 90-talet) så utmärkt
artig, att hon drog mig med sig på knä med
den påföljd, att de hvita byxorna blefvo ur
tienstbart skick försatta. Sedan detta var af-
hjolpt, hade jag ej lust att se vidare på stå-
ten. Hvad som var ganska roligt, var att
se de olika ansigtstyperna hos presterna; der
såg man riktigt munken representera fåret,
räfven, vargen 0. s. Vv. Vid tretiden intogo vi
en bättre middag med 9 rätter mat och åtskil-
liga sorter vin, alldenstund vår ciceron förkla-
rade, att man ej fastande kunde åse den kom-
mande tjurfäktningen. Vår ciceron var svenske
konsulns bror, en ung hygglig norrman. Som
vi (som I veten) ha en liten sångqvartett, sjöngo
vi och hade utmärkt roligt.
Klockan half 5 började tjurfäktningen, hvilken
var besökt af, som det sades, 30,000 menniskor.
Arenan var alldeles lik den i Algesiras, nemli-
gen en stor rotunda utan tak, med trappformiga
afsatser. Under den tid vi åsågo fäktningen,
dödades 6 tjurar och 11 hästar, en karl fick
låret uppristadt och fiere andra blefvo svårt så-
rade. I början var det litet svårt att åse, men
som vanan är halfva naturen, tyckte man slut-
slutligen, att det var meget morsomt, som två
närvarande norska flickor yttrade:
Cadiz den 17 juni.
Vår tid är så upptagen, så väl af nöjen som
exercis, att jag får göra ganska stora afbrott i
min korrespondance. — — — — — — — —
I söndags voro jag och några kadetter ombord
på ett norskt skepp, hvars kapten har två dött-
rar, hvilkas make till älskvärdhet det är svårt
att finna. Båda äro förlofvade. — meget zy-
delige Piiger. TI tisdags foro chefen, fyra offi-
cerare och en till på jernväg till Port Real, en
stad fyra mil från Cadiz, för att bevista en
dejeuner dansant hos svenske konsuln, hr
Christofferson. Denna frukost var charmant.
Kunde jag uppräkna rätterna, skulle det vara
er en njutning att endast läsa namnen på dem,
men som vi fiigo 27 rätter mat, vore det ett
mycket påkostande arbete. Frukosten varade i
6 timmar, och efter måltiden spelade N., på an-
modar af chefen, upp en vals med dito åtföl-
jande polska. N. var verkligen litet uppoffrande
den aftonen, emedan han spelade till hvarje dans,
men han hade också tack för det. Det var en
signorita der, hvars far var en högt uppsatt ge-
neral, och hvilken spelade charmant, bland an-
nat Chopins stora salonvals. Annars voro der
ej många vackra flickor utom de norske
Piigerne. I morgon äro vi bjudna på bal till
civilguvernören. der vi vänta o3s mycket roligt.
Chefen har haft stor middavi dag — oo omm