med exkrementerna bortskaffats och bekräf-
tades äfven genom likets utseende. Den 19
september 1866 blef derföre begrafningen —
presten hade redan infunnit sig i Wittmanns bo-
stad för att förrätta den och likvagnen stod för
parten — inhiberad af polisen, den anklagade
äktad och husvisitation anställd hos honom.
Vid visitationen anträffades i en läst kista ett
stycke hvit, porslinsartad massa, så stor som
en barnknytnäfve och vägande ett fjerdedels
skålpund. Vid anställd kemisk undersökning
fann man att den bestod af arseniksyrlighet eller
så kallad arsenik, i så stor qvantitet att den
var tillräcklig att taga lifvet af ännu hundratals
menniskor med. Liket efter den sist aflidna
hustrun blef nu, med anledning af denna upp-
täckt, obduceradt. Det utreddes att hon ej hade
dött i kolera, utan af en akuttarminflammation.
Genom kemisk analys fann man i den aflidnaz
kropp en ganska stor qvantitet arsenik, som en-
ligt läkarnes utlåtande utan tvifvel orsakat dö-
den. Efter dessa upptäckter, på hvilka andra
snart följde, blefvo efter hvarandra likena efter
den anklagades förut aflidna trenne hustrur samt
liket efter hans barn i första giftet uppgräfna,
sedan man först ur jorden upptagit deti Posen
begrafna liket efter hans styfbarn i sista äkten-
skapet. De voro allesammans oskadade af ma-
skar och sågo ut som mumier; genom sorgfäl-
ligt verkställda kemiska undersökningar konsta-
terades till full evidens tillvaron af arsenik i
deras ännu bibehållna inelfvor. Enligtläkarnes
utsago har dödsorsaken i alla fem fallen varit
arsenikförgiftning. Ransakningen har gifvit vid
handen att Wittmann i Wollin, hvarest han
bodde i samma hus, der stadens apotek är be-
läget, ända till den 1 april 1861, haft godtitill-
fana. att, äfven på olofligt sätt förskaffa sig ar-
senik.
Slutakten i denna förfärliga tragedi skola vi
med det första meddela.