der ännu är fångvaktare vid kretsdomstolen, Årer
1851-55 gick han i bokbindarelärai Czarmikau; dc
fyra följande åren tillbragte han som gesälli Posen
Stettin, Wollin, Cammin och slutligen i Berlin
i hvilken senare stad han den 5 November 1859
erhöll mästarbref i yrket. Största delen af sir
gesälltid vistades han i Wollin, der han på
skiljda tider arbetade 1 och 3, år hos bokbin-
darmästare Pirsch, hvars hushållerska — Pirsch
var ungkarl — Emilie Maria Gehm, sedermera
hans första hustru, han här gjorde bekantskap
med. Under det att Wittmann senare var på
besök i Wollin, dog Pirsch plötsligen den 1ja-
nuari 1859. Hans förmögenhet, bestående af
husgerådssaker och verktyg, tillföll den då ännu
ogifta Emilie Gehm, som under hans lifstid, af
tacksamhet för de tjenster hon utan ersättning
visat honom, genom ett i laga form upprättadt
testamente hade fått sig densamma tillförsäkrad.
Efter Pirschs död öfverenskom Wittmann med
Gehm att efter aflagdt miästarprof öfvertaga
den aflidnes rörelse och gifta sig med henne,
och en tante till Gehm, enka efter matrosen
Harder, gaf Wittmann för hans vistelse i Berlin
en summa af 75 tbaler,
I enlighet med denna öfverenskommelse etab-
lerade Wittmann sig redan i november 1859
i Wollin såsom bokbindare efter den aflidne
Pirsch. Den 16 februari 1860 gifte han sig
med merbemälda Emilie Gehm, hvars förmö-
genhet hade gjort det möjligt för honom att
etablera sig i Wollin. Hustruns förmögenhet
hade emellertid förökats genom den förenämnda
enkan Harders död. Hon afled kort efter Witt-
mans ankomst till Wollin, lika hastigt som Pirsch,
sedan hon genom ett tvenne månader förut upp-
rättadt testamente insatt Emilie Gehm och hen-
nes syster Ulrika till sina arfvingar. I första
giftet hade den anklagade två söner: Hugo Au-
gust Henrik Johannes, född den 4 november
1860 och Ludvig Emil Paul, född den 1 sep-
tember 1862. Kort efter den senares födelse
dog den anklagades första hustru och lemnade
efter sig såsom enda arfvingar mannen och de
båda barnen. Den 1 februari 1863 insjuknade
det äldsta af de tvenne barnen, Hugo August
Henrik Johannes Wittmann, och dog redan da-
gen derefter. Den anklagade var gossens ende
arftagare. Den 15 Juni 1863 ingick Wittmann
sitt andra äktenskap, med ogifta Augusta Char-
lotta Höhn, dotter till snickarmästaren Höhn i
ij Deutsch-Crone, Redan några månader efter
giftermålet insjuknade hon och dog den 22 de-
cember 1863, en vecka efter sedan hon genom
testamente förordnat sin man till ensam arfvinge
af hennes, förhållandevis ej obetydliga, förmö-
genhet. Den 1 april 1864 gifte han sig för
tredje gången med ogifta Augusta Kornotzky,
dotter till klädesfabrikören Kornotzky i Jastrow.
Hon medförde en betydlig förmögenhet i boet.
Sommaren 1865 nedkom hon med ett dödfödt
barn. Den 12 augusti 18635 afled hon och ef-
terlemnade såsom sina arfvingar den anklagade
och sin moder. Redan den 17 oktober 1865
gifte Wittmann sig för fjerde gången med en-
kan efter en sjökapten Böse, Emma Katharina
Elisabeth, född Schmidt, TI sitt föregående äk-
tenskap hade hon ett 20 månaders gammalt
barn, Georgina Augusta Alvina. Med henne
fick han en ännu större förmögenhet än med
någon af sina förra hustrur. Redan få dagar
efter giftermålet insjuknade, hennes barn och dog
den 23 oktober 1865. Modren var barnets enda
arfvinge. Nu flyttade Wittmann — hvilket han
redan länge sagt sig vilja göra — ifrån Wol-
lin och begaf sig till Posen. Af hycklad öm-
het för sin hustru lät han dit transportera bar-
nets lik och jorda det på den evangeliska för-
samlingens kyrkogård derstädes. Den 13 juli
1866 förlöstes fru Wittmann i Posen med
en dotter, insjuknade sedermera plötsligt den
17 september och dog den 18 i samma månad.
I ett några månader förut upprättadt testamente
hade hon insatt sin man till sin ende arfvinge.
Under tiden hade borgmästaren Falk i Wollin,
som, med anledning af det stora antalet af
oväntade och hastiga dödsfalli Wittmannska fa-
miljer, af åtskilliga personer erhållit trägna
uppmaningar att inleda en undersökning om or-
sakerna till dessa dödsfall, men lemnat dessa
uppmaningar utan afseende, aflidit. I början af
augusti 1866 tillträdde den nye borgmästaren i
Wollin, Fischer, sitt embete. Redan samma
månad underrättade han polisen i Posen om de
emot Wittmann gängse misstankarne. Under det
att denne var sysselsatt med förberedelserna
till sin hustrus begrafning — han hade redan, un-
der föregifvande att hon dött i kolera, utsatt
dagen efter hennes död för jordfästningen — fick
olisen reda på att någon läkare ej varit an-
litad under hennes sjukdom och att Wittmann ej
heller hade sökt hjelp mot densamma på an-
nat håll. Den sålunda väckta misstanken hade
vunnit i styrka genom den skyndsamhet hvar-