:skiljsmässoårets slut, besökte den andra, att straffas med en månvads fängelse. Rätten förklarade vidare att, som manne , epligt hvad npplyst blifvit, vore den som föro:sakat det äktenskapliga kifvet, så skulle bustrun ega rätt begitta boet orubbadt; slutligen dömdes mannen ersätta hustrun hennes i målet hafda kostnader. Mannen (efter domens uppläsande). Jeg bestrider detta. Jag har i min inlemnade skrift förklarat mig hågad sammanbo med min bustru; det är inte rättvist att, om vi skola lefva åtskiljda, bon ekall bebålla allt. Hustruns ombud. Sina kläder kan han få. Mannen (hastigt). Jaså, ja då.går jag hem efter dem till min hustru. Ordf. Nej, ni låter bli det! Ni har hört domen. Iote på ett år, vid påföljd af fängelsestraff. Mannen. Ja, men jag kan väl få himta mina kläder sjelf. Ordf. Nej, hör ni! Ni kunde ha tänkt på försoning innan det kom så långt som det nu gjort. — Adjö med er. Tvistande emigrantagenter. Vid samma afdelning fortsattes härefter bandläggvinog af det af general-emigrantagenten i Göteborg Nelson mot emigrantagenten i Stockholm, Gräeff anhängiggjorda mål, deri hr Nelson yrkat ansvar å br Gräeff för äreröriga beskyllningar. Gräeff vidhöll sitt påstående det Nelson var :en askojaree och abedragares, och sågzom skäl för detta sitt påståenda anförde han att N., bland annat, atillhandahållit allmänheten med vilseledande kartor, klått till folk på vexling och utlofvat bättre befordran än de fåtte. Nelsons ombud bestred avgifvelsen för bedrägligt förfarande, tilläggande att om äfven något sådant från N:s sida kommit ifråga, så vore rätta forum för målets handläggning Göteborgs rådhusrätt. Efter hållen öfverläggning uppsköt rätten den vidare handläggningon af målet till den 10 augusti, till hvilken dag Gräceff har att inför rätten förete bevis derom att han instämt Nelson till vederbörlig domstol (Göteborgs rådhusrätt), vid äfventyr att målet eljest genast af Stockholms rådhusrätt företages till afgörande.