HERDEN TILLHÖR HJORDEN. AF EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) VII Pe två brefven. Majoren hade inkommit så hastigt och oförmodadt och Linas förlägenhet var så synbar, att han nödvändigt måste ana en del af hvad som passerat; men han låtsade som märkte ban ingenting Han stannade vid dörren och betraktade först Leuthold, hvilken bortvände hufvudet, och sedan Lina, hvilken nedslog sina ögon med förskräckelse. Derefter gick han fram till den sistnämnda, räckte henne ett papper och yttrade dervid med rörelse: — Ett bref från Rudolt. Verkan af dessa enkla ord var lika hastig som kraftig. Herr von Leuthold gjorde en åtbörd af häpnad; Lina spravg upp, ropande i på en gång ifrig och ångestfall ton: — Från Rudolf? Och hon tvekade att framsträcka sin band, för att mottaga brefvet. Stankar fixerade henne. — Fruktar du att läsa ået? frågade han med en viss oro. Lina fattade brefvet och afslet kuvertst. Grefven, som straxt fallit ur sin roll, had? emellertid hemtat sig och steg i sin tur opp. — Besynnerligt! sade han. Postbudet brukar vanligtvis icke komma vid den här tiden. så har det här brefvet icke blifvit beAläradt! om posten, svarade Stankar. oo afsmina skogvaktare har gått till Freiberg efter detsamma. Herr: vonf Leuthold kunde icke återhålla en åtbörd, som vittrade om felslaget hopp.