HERDEN TILLHÖR HJORDEN.
AF
EMILE SOUVESTRE.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
VII
Pe två brefven.
Majoren hade inkommit så hastigt och oför-
modadt och Linas förlägenhet var så synbar,
att han nödvändigt måste ana en del af hvad
som passerat; men han låtsade som märkte
ban ingenting Han stannade vid dörren och
betraktade först Leuthold, hvilken bortvände
hufvudet, och sedan Lina, hvilken nedslog sina
ögon med förskräckelse. Derefter gick han
fram till den sistnämnda, räckte henne ett pap-
per och yttrade dervid med rörelse:
— Ett bref från Rudolt.
Verkan af dessa enkla ord var lika hastig
som kraftig. Herr von Leuthold gjorde en åt-
börd af häpnad; Lina spravg upp, ropande i
på en gång ifrig och ångestfall ton:
— Från Rudolf?
Och hon tvekade att framsträcka sin band,
för att mottaga brefvet. Stankar fixerade henne.
— Fruktar du att läsa ået? frågade han med
en viss oro.
Lina fattade brefvet och afslet kuvertst. Gref-
ven, som straxt fallit ur sin roll, had? emel-
lertid hemtat sig och steg i sin tur opp.
— Besynnerligt! sade han. Postbudet bru-
kar vanligtvis icke komma vid den här tiden.
så har det här brefvet icke blifvit be-
Aläradt! om posten, svarade Stankar.
oo afsmina skogvaktare har gått till
Freiberg efter detsamma.
Herr: vonf Leuthold kunde icke återhålla en
åtbörd, som vittrade om felslaget hopp.