rörd känner man sig icke mot sin vilja vid tan-
ken på bjeltens långvariga lidanden under hans
vistelse på Lemnos!
— Angående vissa insmuglade varor, som blif-
vit tagna i beslag, återtog Worms, framläggande
nya handlingar.
— Farväl, källor, fortfor baronen, i det han,
synbarligen utan att sjelf veta deraf, bläddrade
i de digra luntor som herr Worms placerat midt
framför honom, åt gudar invigda vatten, som
jag hoppades aldrig behöfva lemna! .
Han hejdade sig plötsligen och tog af sig
sina glasögon,
— Jag vet icke, om det är med er som med
mig, sade han; men jag har aldrig kunnat läsa
denna Philoktetes afskedshelsning; utan att känna
min själ lyftad, mitt hjerta ömmare. Det finnes
ingen annan författare, som förmår täfla med
Sophoclesj i fråga om att hos läsaren väcka
kärlek till menskligheten.
Han torkade glasögonen, som blifvit immiga
till följd af den fuktighet, rörelsen framkallat i
hans små pliriga ögon, och underskref derefter
ett dussin arresteringsordres, utan att taga reda
på hvem och hvad de gällde. Härunder fram-
hviskade han med en viss pathos följande:
— Farväl, Lemnos land, af hafvet på alla
sidor omflutet.
— I sanning, herr baron, sade Rafael i en
ton af så djupt allvar, att Barkman icke märkte
hans gäckeri, när man, hör er, önskar man att man
aldrig hade studerat annat än grekiska. Jag skulle
gerna vilja uppoffra alla mina kunskaper i fysi-
ken, i kemien och i medicinen för att vinna er
kännedom af de gamla klassiska auktorerna.
— Hå, det är ganska lätt, sade Barkman med
ett blygsamt leende. Dertill behöfvas blott en
smula fallenhet samt ledig tid och tålamod.
— Man har, om man följer ert exempel, åt-
min stone den glädjen att veta det man väl an-
vänder sina stunder, fortfor grefven. Eljest är