rörd känner man sig icke mot sin vilja vid tanken på bjeltens långvariga lidanden under hans vistelse på Lemnos! — Angående vissa insmuglade varor, som blifvit tagna i beslag, återtog Worms, framläggande nya handlingar. — Farväl, källor, fortfor baronen, i det han, synbarligen utan att sjelf veta deraf, bläddrade i de digra luntor som herr Worms placerat midt framför honom, åt gudar invigda vatten, som jag hoppades aldrig behöfva lemna! . Han hejdade sig plötsligen och tog af sig sina glasögon, — Jag vet icke, om det är med er som med mig, sade han; men jag har aldrig kunnat läsa denna Philoktetes afskedshelsning; utan att känna min själ lyftad, mitt hjerta ömmare. Det finnes ingen annan författare, som förmår täfla med Sophoclesj i fråga om att hos läsaren väcka kärlek till menskligheten. Han torkade glasögonen, som blifvit immiga till följd af den fuktighet, rörelsen framkallat i hans små pliriga ögon, och underskref derefter ett dussin arresteringsordres, utan att taga reda på hvem och hvad de gällde. Härunder framhviskade han med en viss pathos följande: — Farväl, Lemnos land, af hafvet på alla sidor omflutet. — I sanning, herr baron, sade Rafael i en ton af så djupt allvar, att Barkman icke märkte hans gäckeri, när man, hör er, önskar man att man aldrig hade studerat annat än grekiska. Jag skulle gerna vilja uppoffra alla mina kunskaper i fysiken, i kemien och i medicinen för att vinna er kännedom af de gamla klassiska auktorerna. — Hå, det är ganska lätt, sade Barkman med ett blygsamt leende. Dertill behöfvas blott en smula fallenhet samt ledig tid och tålamod. — Man har, om man följer ert exempel, åtmin stone den glädjen att veta det man väl använder sina stunder, fortfor grefven. Eljest är