man icke allenast guld, anseende, namn; man! får en menniskosjäl isin makt, man blir oin-: skränkt herrskare öfver en varelse; och denna makt kan icke annat än fresta, i synnerhet paturer sådana som grefve von Leuthold. Dessutom är det ej ändamålet, som i främsta rummet eggar och förtjusar, utan i kanske ännu högre grad medlen, svårigheterna. I Don Juan ersonifieras icke den grofva sinnligheten; utan an representerar den förfinade vällustingen, som låter själen komma sinnena till hjelp. Ett tillfredsstäldt högmods kittling är hos en sådan vällusting hufvudsaken. Grefven uppsökte i trädgården Wrangel och Dorothea, som språkade om den föregående dagens fest. — Man berättar mig märkvärdiga saker om huru det tillgår i er villa, sade damen, i det hon vände sig till Rafael mel ett leende. — Fredriks skildring är förmodligen öfverdrifven, anmärkte Leuthold; men huru treflig eller otreflig min stuga i Vonnen nu än må vara, skulle det glädja mig obeskrifligt om ni behagade göra ett besök i densamma. — Ypperligt! utropade Wrangel, som icke uppfattade lifvet annorlunda än såsom en serie a utflykter till landet, ridter, maskerader, sup6er och baler. Vi skola arrangera en promenad till Vonnen. Rafael skall låna er sin engelska ridhäst; och en angenäm supå skall intagas i det gröna. Jag åtager mig att ombestyra allt; ni skall få se huru lätt jag har för att i en hast tillställa en lyckad fest. Diet var jag som gaf iden till gårdagens nöje... — Öch herr von Leuthold som satte iden i verket. s — Ja, med biträde af mig. Jag för min del förde till honom minst tjugo gäster af båda könen, Åh! ni kan icke tro huru den rikligt upplysta kjosken tog sig ut i nattens dunkel.