absolution eller kyrklig begrafning eller upp-
byggelsen af andra kyrkliga ceremonier.
Det börjar se ut, såsom om alla Londons tid-
ningar ansåge det för en skyldighet att leverera
en condolance-artikel i anledning af grefve Bis-
marcks insjuknande. Så uppvaktade Times här-
om dagen med en artikel, i hvilken tidningen
ger uttryck åt sitt uppskattande af Bismarcks
många och stora förtjenster genom att jemföra
honom med Columbus, Wellington, Palmerston,
och slutligen uttala den öfvertygelse, att verl-
den har honom att tacka för fredens upprätt-
hållande: Det är tvänne mäns undfallenhet, Bis-
marcks och Napoleons, som Europa har att
tacka för att det under de tvenne senaste åren
varit förskonadt från krigets elände. Men se-
dan den sistnämndes brydsamma ställning och
obeständighet nästan gjort honom till en lekboll
för de stridande partierna i hans eget kabinett,
berodde och beror fredens upprätthållande på
den preussiske statsmannens ytterst klara och
bestämda, men dock derjemte försigtiga och
försonliga politik. Man må hoppas, att Bismarcks
anda skall fortlefva äfven under hans nödtvung-
na frånvaro.
Den engelska qvinnan lyckönskas i flera libe-
rala engelska tidningar till den seger, som hon
vann i parlamentet den 10 dennes. Det är dock
i sjelfva verket en seger, som ej är många
skatter värd, och, hvad som är ännu sämre, den
skall komma att medföra nästan inga frukter,
Saken förhåller sig på följande sätt: Den en-
gelska qvinnan står, i fråga om eganderätten,
lägre, än qvinnan i många Österns länder. Ur
den högst tvifvelaktiga satsen: Man och hustru
äro ewt, har man genom den engelska lagen
framdestillerat den regel, att allt, hvad hustrun
eger i fast och löst, är mannens egendom, öfver
hvilken han eger uteslutande rätt att disponera.
Hvad hon medför i boet, hvad hon sedermera
ärfver eller förvärfver, tillhör honom, liksom om
han hade förvärfvat och ärft det. Såsom mot-
vigt till denna ensidiga behandling blir för hu-
strun endast öfrigt rättighet att hysa det an-
språk, att mannen föder henne efter sitt stånd
och sina vilkor, och dessutom den trösten, att
han måste betala hennes skulder, om hon va-
rit tvungen att skuldsätta sig för sitt och hu-
sets uppehållande. Detta är den regel, som
endast genom en särskild, omständlig öfverens-
kommelse kan undanrödjas — men en öfverens-
kommelse, som aldrig kommer de fattiga hustrurna
i arbetsklassen till godo. Och likväl behöfva
just dessa allra bäst lagens skydd, då en odug-
lig, utsväfvande och på fylleri begifven man blott
alltför ofta beröfvar sin arbetssamma hustru
allt hvad hon under veckan förtjent, och deri-
genom drager outsägligt elände öfver hus och
hem. Mycket är redan taladt och skrifvet mot
denna hustruns orättmätiga omyndighet — i
form af romaner och lärda afhandlingar, i par-
lamentet och på möten. Men det har dröjt
länge, innan försvararne af qvinnans rättigheter
kunde vinna ens en aktningsbjudande minoritet
för sina i parlamentet väckta motioner i ämnet,
och med rätta kunde Lowe säga, att giftermål
i viss mån tillräknades Englands qvinnor såsom
ett brott, då lagen dömde dem att böta derför
med konfiskation af all deras egendom. ÄAndt-
igen har en lyckligare stjerna för dem uppgått;
den af Shaw Lefevre väckta motionen, som af-
ser att tillförsäkra dem lika eganderätt med
nannen, genomgick den 10 dennes andra läs-
ningen med en majoritet af en röst; 123 hade
vöstat för, och lika många mot motionen. Då
afgaf talmannen sin röst till det svagare könets
ördel, hvarefter på det griljerade galleriet de
ler förbjudua bifallsropen skallade, blandade
ned handklappningar och klappandet af sol-
jädrar mot det förgyllda gallerverket — ett
arm, sådant man ännu aldrig hört i underhuset. I
len gyldene buren sutto nemligen fru Jakob Bright
ch andra, hvilka arbeta för qvinno-emancipa-
ionen, men den eleganta verlden var i Ascat
)å kapplöpningen; bifallsyttringarne skulle na-
urligtvis gälla talmannen, derför att ban genom
in afgörande röst kommit qvinnorna till hjelp.