hela hans kraft. Han satte sig ned och sammanknäppte sina händer. Den okändes uppträdande måste ba varit pågonting särdeles besynnerligt, att döma efter dess verkan på denne eljest så oförfärade man. skådarne af händelsen intogos naturligtvis af häpnad och dröjde icke att omgifva honom och göra honom frågor; men länge var han ur stånd att svara. Slutligen vände han sig till kafcets föreståndare och frågade honom, om han kunde lemna några upplysningar angående den person, som nyss aflägsnat sig, qvarglömmande den bok han nu höll i handen; men föreståndaren kände honom icke, och han hade endast högst sällan sett honom, hvadan han antog honom vara en resande, som ibland besökte staden. Blott en enda gång hade han infunnit sig på kafet i sällskap med några vänner och bland dessa befann sig grefve Rafael von Leuthold. Georg gjorde sig underrättad om den sistnämndes adress och begaf sig genast bort, för att uppsöka honom. Rafael von Leuthold innehade vid denna tid i Cassel en lika egendomlig som lysande ställning. Född med stor förmögenhet och ett stort namn, hade han velat till dessa lyckans förmåner lägga intelligensens makt. Begålvad med en ovanlig arbetsförmåga och ett skarpt hufvud, trängde han med lätthet till vetenskapernas djep och skändade de rika skatter, som ligga gömda på deras botten, (Forts.