sion. Han hade sedan hållit på att anlägga fabrik vid Södertelje, men icke fått fullfölja sitt uppsåt. Med okuflig energi hade han fortsatt arbetet å sin för Sverges bergsnäring så vigtiga och nyttiga uppfinning på en pråm utanför Kaggeholms egendom vid Bockholmssund, tills han, i förening med sin son och flere bolagsmän, blef i tillfälle att anlägga en större fabrik vid ofvannämnde ställe utanför Hornstull. Man kan knapt tänka sig någon bättre belägenhet för en sådan anläggning som ett krutbruk eller en sprängoljefabrik. Det finnes nemligen inga grannar så nära, att någon annan än verkets eget folk och egna byggnader kunna lida någon svårare skada, om explosion eller annan olycka träffar fabriken. För nitroglycerinfabriken voro uppförda flera byggnader på ömse sidor af dalgången och två i midten deraf. När man kommer från staden löper landsvägen nederst på sluttningen af den venstra bergsväggen. Till höger om sig har man dalgången med några trädgårdsland. Annu längre till höger, stödd mot den andra bergsväggen, låg en byggnad, uppförd af sten på hög stenfot. Den hade en våning och derofvanpå en vind. Två rum begagnade fabrikens disponent, ingeniören R. Nobel; ett rum begagnades till reparationsverkstad för kopparoch bleckslageri-arbete. De öfriga rummen begagnades till klarning af nitroglycerin innan den förvandlades till dynamit samt till förfärdigande af dynamitpatroner. Man kallade denna byggnad för laboratoriebyggnaden. Förrän explosionen inträffade hade man sett följande personer gå in dit för att arbeta, somliga med rening af nitroglycerin, andra (qvinnor och barn) med förfärdigande af papperspatroner till dynamit. De voro: f. d. fabrikören J. B. Lundholm), koppareller plåtslageriarbetaren P. E. Sandberg, dennes hustru, arbetskarlen Kjeliström, hustru Carolina Öster), arbetarne P. Hansson, Jacob Pettersson, L. Johansson, den sistnämndes 2 barn, arbetaren Lars Petterssons hustru, flickan Augusta Pettersson, samt mamsell Agnes Lundmark. Summa 13 personer. Dessa 13 personer antagas alla vara omkomna. Om det nu nämnda utgör hela antalet, var i går afton icke med fullkomlig visshet kändt. Explosionen (af anledning som man icke ens har någon aning om, ty intet åsyna vittne öfverlefver den) försiggick bokstafligen i ett ögonblick. Karlar som lämpade stenkol på en pråm vid en af fabrikens sjöbryggor säga att de sågo liksom ett Jjussken, en blixt och att i detsamma föllo de omkull. När de åter stego upp, var laboratoriehuset försvunnet. Andra, som stått på något afstånd, säga att de endast sågo ett ofantligt och tjockt moln af rök och damm höja sig vid knallen. De som besökt stället, der huset stått kunna endast säga: Det finns obetydliga spår af en grund, som varitlagd af stora stenblock. Bergsväggentätt bakom tomten är alldeles renskrapad. Träden uppe på bergets spets äro sönderslagna, nakna. Träden på ömse sidor och framför likaså; somliga äro uppryckta med rötterna. De stora planerna framför tomten, förr gräsbevuxna, hafva icke ett strå qvar; de se ut som fält af kalkgrus. Midt i de nästan som genom grofmalning söndersmulade lemningarne af huset — bara stoftet af ett hus — träffar man jernstänger, sönderslitna eller vridna och böjda såsom hade de varit af iotting; i sjelfva bergväggen sitter just ett sådant stångjernsstycke, som tyckes vara ) Hr Lundkbolm hade förr varit delegare i Bergsunds faktori. Han uppgafs vara omkring 70 år gammal, af lång cch reriig figur, bärande långt skägg. ) Mannen, också anställd vid fabriken, var icke inne i dena förstörda byggnaden och undcick sålunda olvckan.