.Fiouget de Päske. (Från franskan.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Under vägen fortforo vi att samtala muntert med hvarandra, utan att minsta tecken till fruktan eller bristande förtroende å hennes sida förspordes. När vi gått ett temligen godt stycke, hotades vi emellertid med ett äfventyr, som kunde blifva farligt nog. Då vi vände om hörnet af en gata som vi skulle passera, hörde vi en blandving af sång och skrål och visågo fackelsken i ändar af gatan. Det var ett nyss anländt regemente, som kom 0ss till mötes. Jag begynte blifva något orolig, icke för min egen skull — mina epåletter skulle nog skaffa mig respekt — ntan för min följaslagerskas, hvilkens drägt var blott alltför mycket i ögonen fallande. Jag tänkte på allt, som hon kunde hafva att befsra af detta möte och hum svårt det skulle bli för mig att ensam försvara henne mot en hel massa menniskor, som voro dråckaa och vana att hänsilva sig åt aila slags utsvälningar. Jag meddelade hastigt den unga damen mina betänkligbeter. — Min Gud! hvad skola vi göra? sade hen ångestfull. — Hörpå, svarade jag; ni har hittills visat mig förtroende, nu må ni visa mig det i oinskränkt mån. Händelsevis bodde jag just vid den gata, hvarpå vi nu befunno oss, — Jog bor der, rada jag, i det jag pekade 0å mix bostad. Här har ni nyckeln till mitt um; tag den och skynda in i huset; jag skall indercätta er, när ni utan fara kan komma ut gen. Medan jag på bästa vis sökte förklara för