Detta förslag mottogs med allmänt bifall, och
den unga damen uppfordrades att välja.
Ef-er att ett ögonblick ha betänkt sig, gick
hon in på förslaget, höjde hufvudet och lät sin
blick fara öfver den henne omgifvande gruppen.
Den stannade vid mig.
Småningom hade jag arbetat mig fram, så
att jag nu stod bland de främste. Jag hade
endast högst obetydligt blandat mig i konver-
sationen, men mina på henne fästade ögon hade
atan tvifvel uttalat det stora intresse, hon in-
gaf mig, så förklarar jag åtminstone sjelf det
förtroende hon visade mig.
Hon närmade sig till mig och mottog den
arm, jag skyndade att bjuda henne. Derefter
tog hon med en behagfull komplimang afsked
af de öfriga herrarne, som drogo sig åt sidan,
för att låta henne passera; och snart befunno
vi oss ute i hvimlet.
Hon fortsatte samtalet med samma glädtighet
och lätthet som förut, och hvad mig sjelf an-
går, gjorde jag mig omak för att vara så in-
tressant som möjligt och skonade icke dem bland
de närvarande, som jag igenkäade oaktadt deras
masker. Hon skrattade hjertligt och gjorde mig
gång på gårg frågor, som voro så naiva attjag
blef helt förundrad och visste icke, huru jag
skulle förklara den ledighet, hvarmed hon visste
att uppföra sig på ett ställe som syntes för
henne vara fullkomligt ovanligt och nytt; ty
denna besynnerliga varelse var okuvnig om allt
och lät dock af intet bringa sig ur koncep-
terna.
Sedan vi promenerat och språkat i två tim-
mar, hvilka icke tycktes hafva förefallit henne
långa, kommo vi ut i foyera. Ilon kastade en
blick på ett der befiatligt ur och utbra-t med
en suck:
— Klockan är tre... En maskeradbal är syn-
nerligen angenäm, tillade hon derefter nästan