Detta förslag mottogs med allmänt bifall, och den unga damen uppfordrades att välja. Ef-er att ett ögonblick ha betänkt sig, gick hon in på förslaget, höjde hufvudet och lät sin blick fara öfver den henne omgifvande gruppen. Den stannade vid mig. Småningom hade jag arbetat mig fram, så att jag nu stod bland de främste. Jag hade endast högst obetydligt blandat mig i konversationen, men mina på henne fästade ögon hade atan tvifvel uttalat det stora intresse, hon ingaf mig, så förklarar jag åtminstone sjelf det förtroende hon visade mig. Hon närmade sig till mig och mottog den arm, jag skyndade att bjuda henne. Derefter tog hon med en behagfull komplimang afsked af de öfriga herrarne, som drogo sig åt sidan, för att låta henne passera; och snart befunno vi oss ute i hvimlet. Hon fortsatte samtalet med samma glädtighet och lätthet som förut, och hvad mig sjelf angår, gjorde jag mig omak för att vara så intressant som möjligt och skonade icke dem bland de närvarande, som jag igenkäade oaktadt deras masker. Hon skrattade hjertligt och gjorde mig gång på gårg frågor, som voro så naiva attjag blef helt förundrad och visste icke, huru jag skulle förklara den ledighet, hvarmed hon visste att uppföra sig på ett ställe som syntes för henne vara fullkomligt ovanligt och nytt; ty denna besynnerliga varelse var okuvnig om allt och lät dock af intet bringa sig ur koncepterna. Sedan vi promenerat och språkat i två timmar, hvilka icke tycktes hafva förefallit henne långa, kommo vi ut i foyera. Ilon kastade en blick på ett der befiatligt ur och utbra-t med en suck: — Klockan är tre... En maskeradbal är synnerligen angenäm, tillade hon derefter nästan