Tjuren kommer!
Bland landtlifvets alla faror och besvär synes
förföljelsen af en folkilsken tjur stadsbon för-
färligast. En sådan onådig best kan ofta hålla
en hel koloni i beständig förskräckelse. Ett
rykte sprider sig att ett dylikt högst farligt
nötkreatur lär vandra omkring någonstädes i
grannskapet. Man berättar om detta djur saker,
som komma håren att resa sig på åhörarnes
hjessor. Man har sett det utom sig af raseri
ränna hufvudet mot en ek, så att det knakat i
stammen ; för flera år sedan tog det ladugårds-
pigan på hornen och kastade upp henne, man kan
ej rätt angifva huru många alnari luften, o. s. Vv.
Man beskrifver dess utseende i de mest målande
drag. Det är svart (rödt säger en annan, grå-
spräckligt en tredje), har stora blodsprängda, vildt
rullande ögon, horn af den största och obebagligaste
längd och går med en jernringi nosen. Dess råman-
de är fasaväckande och det har den mest afgjorda
antipati mot röda schalar och koftor. Sedan
den dag, man hört dessa berättelser, är det slut
med lugnet i vår koloni. Man vågar knappast
vå ut i närmaste hage, af fruktan att möta
odjuret, och beger man sig någon gång utom
vårdsgrinden, så hafva alltid damerna klädt sig
de minst lysande färger och herrarne beväp-
nat sig med sina duktigaste käppar. Emellertid
kan man ej alltid hålla sig blott på säker mark.
Vädret är vackert, himlen blå, det ångar så
skönt från åkrar och ängar. Tänk om vi
skulle våga en promenad ut iden vackra skogs-
parken ? säger en galenpanna. Förslaget vinner
bifall och inom några minuter ser man kaval-
kaden i allt sköns lugn draga fram mellan hög-
resta furor och bugande björkar. Ingen tjur
synes till. Allt andas lugn och glädje. Ett
qvickhufvud framkastar till och med några skämt-
FRESTAS ENT SET ES TENTA LETS ED I