staf IV Adolf jemte sin gemål och sina fyra barn sitt fosterland, begaf sig först till Tyskland, derifrån till Schweiz och wmut slutet af 1810 till England. Oförmodadt visade han sig emellertid 1811 på kontinenten, beträdde, åtföljd endast af en kammartjenare, vestkusten af hertigdömet Slesvig, skyndade derifrån till Schweiz, skildes åter från sin familj och lät i februari 1812 formligen upphäfva sitt äktenskap. Han uppträdde äfven under Wienerkongressen och sökte att häfda sin sons rättigheter. Månne icke trådarne i ex-konungens öde stodo i samband med denna ensamma qvinnas, denna qvinna, hvars uppträdande inträffade samma år som konungens skiljsmessa? Gissningen har här ett vidsträckt spelrum, vissheten deremot intet att stödja sig på, så osäkra och dunkla äro alla härmed sammanhängande närmare omständigheter. Till och med hennes förhållande till yngiingen och flickan, som åtföljde henne, är inhöljdt i mörker. Den sistnämnda, som hette Amelie, var verlden ibland böjd att anse för hennes barn, ibland kunde den i deras ömsesidiga uppförande icke finna något tecken till denna ianerlighet som måste förefinnas mellan en mor och hennes dotter. Flickan som blef qvarlemnad ensam, hvilken omständighet också vittnar om att den utländska damen icke gerna kunnat vara hennes mor, blef snart sjuklig, lemnade den ensamma boningen i skogen och fann en tillfyktsort uti professor Griesbachs hus i Jena. Hennes sjuklighet förvärrades allt mer och mer. Hon fick lungsot, förorsakad måhända af de för henne ovanliga kroppsliga austrängningar, som hon till följd af sin tjenst äd underkasta sig. Hon lärer hafva dött år 1818. Sonen hette Lorenz. Om honom berättas att han först följde med Blächers husarer och att