staf IV Adolf jemte sin gemål och sina fyra
barn sitt fosterland, begaf sig först till Tysk-
land, derifrån till Schweiz och wmut slutet af
1810 till England. Oförmodadt visade han sig
emellertid 1811 på kontinenten, beträdde, åt-
följd endast af en kammartjenare, vestkusten
af hertigdömet Slesvig, skyndade derifrån till
Schweiz, skildes åter från sin familj och lät i
februari 1812 formligen upphäfva sitt äkten-
skap. Han uppträdde äfven under Wienerkon-
gressen och sökte att häfda sin sons rättighe-
ter. Månne icke trådarne i ex-konungens öde
stodo i samband med denna ensamma qvinnas,
denna qvinna, hvars uppträdande inträffade
samma år som konungens skiljsmessa? Gissnin-
gen har här ett vidsträckt spelrum, vissheten
deremot intet att stödja sig på, så osäkra och
dunkla äro alla härmed sammanhängande när-
mare omständigheter.
Till och med hennes förhållande till yngiin-
gen och flickan, som åtföljde henne, är inhöljdt
i mörker. Den sistnämnda, som hette Amelie,
var verlden ibland böjd att anse för hennes
barn, ibland kunde den i deras ömsesidiga upp-
förande icke finna något tecken till denna ia-
nerlighet som måste förefinnas mellan en mor
och hennes dotter. Flickan som blef qvarlem-
nad ensam, hvilken omständighet också vittnar
om att den utländska damen icke gerna kun-
nat vara hennes mor, blef snart sjuklig, lem-
nade den ensamma boningen i skogen och fann
en tillfyktsort uti professor Griesbachs hus i
Jena. Hennes sjuklighet förvärrades allt mer
och mer. Hon fick lungsot, förorsakad må-
hända af de för henne ovanliga kroppsliga au-
strängningar, som hon till följd af sin tjenst
äd underkasta sig. Hon lärer hafva dött år
1818.
Sonen hette Lorenz. Om honom berättas att
han först följde med Blächers husarer och att