Den svenska grefvinnan på Hunitzburg vid Jena. (Från tyskan.) År 1812 — således på en tid då det i det hela stod rätt illa till i de tyska länderna och då hvarje rättskaffens man upptogs alltför mycket af sina egna tankar och sin egen bjertesorg, för att ha lust till att befatta sig med sin grannes angelägenheter — år 1812 alltså en söndagseftermiddag inträdde den gamle skogsfogden Blaufuss i ett värdshus uti Golmsdorf -— en liten stad som ligger en mils väg från Jena på floden Saales högra strand — och berättade att den svenska grefvinnan nu var kommen till Gleissberg. Någon tid förat hade han nemligen omtalat att en berömd svensk grefvinna skulle anlända till orten och att han med anledning deraf af sina förmän fått befallning att uppmäta en mängd skog på Gleissberg till afverkniog. Hvad emellertid denna utländska grefvinna hette, hvarifrån hon kom, hvad hon skulle göra midt i skogen, det hade man icke sagt honom, huru mycket han än i sin nyfikenhet sträfvat att få dessa frågor besvarade. Korteligen, mannen visste icke mera än att det var en svensk grefvinna, som skulle bosätta sig derstädes. Blott derom hade hans förmän dessutom underrättat honom, att det var hertigen af Weimar, Carl August, som anvisat stället, och att denne furste befallt att hvarken ban eller fogdarne i Golmsdorf skulle lägga något binder i vägen för den utländska damens vistelse på Gleissberg öchk-de sysselsättningar, hon behagade Välja. — Så långt hade skogsfogden hunnit i sin berättelse, då-man hörde från det ena bordet efter det andra ropas: