Den svenska grefvinnan på
Hunitzburg vid Jena.
(Från tyskan.)
År 1812 — således på en tid då det i det
hela stod rätt illa till i de tyska länderna och
då hvarje rättskaffens man upptogs alltför myc-
ket af sina egna tankar och sin egen bjerte-
sorg, för att ha lust till att befatta sig med
sin grannes angelägenheter — år 1812 alltså
en söndagseftermiddag inträdde den gamle skogs-
fogden Blaufuss i ett värdshus uti Golmsdorf -—
en liten stad som ligger en mils väg från Jena
på floden Saales högra strand — och berättade
att den svenska grefvinnan nu var kommen till
Gleissberg.
Någon tid förat hade han nemligen omtalat
att en berömd svensk grefvinna skulle an-
lända till orten och att han med anledning
deraf af sina förmän fått befallning att upp-
mäta en mängd skog på Gleissberg till afverk-
niog. Hvad emellertid denna utländska gref-
vinna hette, hvarifrån hon kom, hvad hon skulle
göra midt i skogen, det hade man icke sagt
honom, huru mycket han än i sin nyfikenhet
sträfvat att få dessa frågor besvarade. Korte-
ligen, mannen visste icke mera än att det var
en svensk grefvinna, som skulle bosätta sig der-
städes.
Blott derom hade hans förmän dessutom un-
derrättat honom, att det var hertigen af Wei-
mar, Carl August, som anvisat stället, och att
denne furste befallt att hvarken ban eller fog-
darne i Golmsdorf skulle lägga något binder i
vägen för den utländska damens vistelse på
Gleissberg öchk-de sysselsättningar, hon beha-
gade Välja. —
Så långt hade skogsfogden hunnit i sin be-
rättelse, då-man hörde från det ena bordet efter
det andra ropas: