sagorna om Fatima och säckea, som fordom
berättades. Fatima går ut och handiar i bo-
darna med samma smak som hennes systrar i
andra hufvudstäder besöka krambodarna. Hon
bär visserligen ett munkläde öfver nedre delen
af ansigtet, men hon kan för ett ögonblick bort-
taga det för att öfverraska en främling med
åsynen af sin skönhet; hon skrider lätt och
behagligt gezom de folknppfyllda gatorna, un-
dantagandes i nio fall bland tio, när hennes
mångfaldiga omsvepen göra hennes gång Vag-
gande.
Solen har ru nått sin zenith; muczzin upp-
stiger ännu en gång i minareten för att kalla
de trogne till andaktsöfningar och folket svär-
mar åter till moskeerna. Sedan kommer rmid-
dags- och hvilotimman, och en ånga af många
olika rätter träffar den kringströfvandes näsa.
De fattigare turkarne sitta rundt omkring grupp-
vis på marken, många ute i fria luften och
njuta sin måltid som en middag i det gröna;
en skål med pillau ställes midt i familjekret-
sen, och i den sticker hvar och en sin nälve.
De förmögrare klasserna tillvägagå naturligt-
vis med mera ceremoni, och rätterne hos dem
äro mårcga och omvexlande, avrättningen är
likväl i de flesta fall långt ifrån omsorgsfull.
Middagstimman är hvilo- och förströelsestun-
den för de fattigare klasserna. Vid denna
stund äro kajerna, bazarerna och balkorgerna
beströdda med stora grupper, alla sysselsatta
med middagsätandet. Slamret ar grytor och
pannor, skedar och tallrikar kan endast tälla
med mångfalden af doftarna från köken i luf-
ten. Serveringen är visserligen temligen pri-
mitif; ett par tre fot af marken till säte, en
liten trä- eller stenskål till fat, och i stället
för knif, gafel eller sked, den enkla iarättvin-
gen med ett par händer. I afseende på tim-
-- är meningen -exhällig, och utanför hu-