ha varit mångahanda — för somliga har den förnämsta varit att tillfälle yppat sig att sola sig i den kungliga nådens solsken. Många af stadens invånare — och mest restauratörerna — ha ansett för den högsta glädjeanledningen att de skördat en god behållning under dessa dagar, då man med säkerhet tror att 20—30,000 menniskor besökt staden. Man befarade stor brist på rum, men sådane voro lätta att erhålla till ej öfverdrifna priser. Staden hade högtidligt beredt sig för firandet af denna sekularfest. Nästan alla hus vid de större gatorna voro nymålade och allt fejadt och putsadt som till ett bröllop. Att tala om festligheternas beskaffenhet nu efteråt vore öfverflödigt, då tidningen redan redogjort för dem. — Allt andades högtidligt allvar. Sjelfva naturen syntes gynna denna vetenskapernas och lärdomens minnesfest, ingen molnfläck fördunklade under alla dessa dagar solens sken. Alla anordningar voro förträffliga och särdeles lyckade; dock kanske något för storartade i vissa delar. Studentfesterna, som gåfvos i bredd med de allvarliga högtidligheterna, voro särdeles angenäma. Med ungdomlig hänförelse uttalades der sannt fosterländska tankar och ord, som vi skola tro i en framtid blifva fruktbärande. En ofantlig mängd prester och embetsmän, fordom tillhörande detta läroverk, hafva här gästat. Många gamla kamrater hafva här åter efter många års skiljsmessa fått trycka hvaraudras händer; olika har ödet varit för dem. Den ene vännen återfinnes på ärans höjder i cen lysande drägt, öfverhöljd af ordnar och band; den andre såsom en fattig komminister från det magra Småland. Men i dessa dagar voro de åter de gamla kamraterna. För den stora massan affolket var det på fredags aftonen afbrända fyrverkeriet säkerligen festens glanspunkt, och detta fyrverkeri, tillverkadt i Köpenhamn för ett pris af 1,500 rår, var verkligen storartadt. Det afbrändes midt för skalden Tegners staty, och det var icke minst imposant att midt i denna stora massa af folk se den älsklige skaldens bild upplyst och omsvärmad af tusenden och åter tusenden gnistrande stjernor i brokig färgprakt. Stadens fest förliden fredags eftermiddag var den mestlyckade och storzsrtade; man kan tänka sig. Hela Lundagård och Botaniska Trädgården voro för denna fest upptagna. ILundagårdens skuggiga allter och trädgårdens gångar voro öfverallt bord med förfriskningar. Ala resande voro till denna fest inbjudna, och man autager att 5000 personer bevistade den. — Alla den dagen promoverade filosofie doktorer buro sin färska lagerkrans. BSamtlige promoverade hade af prins Oscar, såsom ett minne af dagen, erhållit hans porträtt i fotografi. En nästan allt för stor lyx i damernas klädsel var här att beskåda, och en lugn betraktare af denna herrlighet kunde icke undgå att deri finna en skarp kontrast mot hvad den högst uppsatte man i riket offentligt uttalat; att den största sparsamhet bör iakttagas. Vid tanken härpå och när man kastar en oförvillad blick pår festens mening samt dermed jemnför de ofantliga summor den kostat, påtvingar sig den tanken: Månne icke dessa summor kunnat bättre användas och i årtusenden verkat till vetenskapernas och lärdomens framsteg i Norden, till understöd åt månget gryende snille, som här och der i vårt land bland folkets barn uppstår, men i brist af medel qväfs i sin knoppning? Imellertid skall denna fest länge lefva i Lundafolkets minne, och heder och ära åt detta folk för det sätt, hvarpå den stora massan uppträdde vid alla dessa festligheter! Högtidlig och allvarlig var sinnesstämningen. Oaktadt det ofantliga antalet af den sammanpackade folkmängden märktes ej en skuffning, hördes ej ett ohöfligt ord. Och, oaktadt brist ej fanns på utskänkningsställen, såg man knappt någon bland allmogen det. ringaste drucken elier grälig. Huru annorlunda var det ej förr vid dylika folksamlingar; och hvad är det väl som verkat denna förändring? Jo, folkupplysningen — folkskolan. Måtte det allt mer och mer så fortfara, till folkens förädling! Och säkert är att om man 100 år efter folkskoleväsendets ordnandei Sverge kommer att fira dess sekularfest, skola folkupplystningens vänner fira lika stor triumf öfver sanningens och upplysningens seger, som den högre lärdomens vänner och idkare vid denna fest uttalat öfver den högre vetenskaplighetens framgångar. Blott ex omständighet har, såvidt jag förnumsmit, stört fröjden i något hjerta. Tänk er: kungen har icke fört biskopinvan Flensburg i polonäsen, prins Oscar har icke dansat en francäs med hennes högvördighet, och ingendera har bott hos biskopen. Det är sorg och tandagnisslan i biskopshuset, säger man — detta gästvänliga hus, som står öppet för alla. Domprosten Meliu fick nåden herbergera konungen. Domprostinnar Melin fick nåden blif va förd i polonäsen af konungen. Domprostinnan Melin fick nåden föras äfven af prins Oscar. Det behöfves heia den biskopliga kristlighetens eller den kristli biskopligheteus resignation för att med ödmj och belåtet sinne finna sig i dylika händelser utan att vredgas på de lyckliga. Lunds Veckoblad, eljest det mest devueradge blad i verlden, F visade den elakheten — såvida icke redaktionen hade blifvit rarsad af någon spefogel — att sagorna om Fatima och säckea, som fordom berättades. Fatima går ut och handiar i bodarna med samma smak som hennes systrar i