(Korrespondens till Dagens Nyheter.) Paris den 25 mej. En fremling som i denna månad kommer för första gången till Paris och befinner sig en söndag i Boulogne-skogen och ser en kapplöpning, måste ovilkorligen finna att ingen stad i verlden kan täfla med Paris. Denna mängdaf lysande ekipager; dessa sköna fruntimmer som här mötas och som täfla med hvarandra i toiletternas lyx, smak och rikedom; VP Avenue de P Imperatrice ända ned till P Avenue des Champs Elyseges är fulisatt med nyfikna, som afvakta kapplöpningen — erbjuder den mest bländande och berusande tafla. Jules Favres presentation bos kejsaren har af tidningarne blifvit omtalad på olika sätt. Det sanna är att han öfverlemnade till kejsaren, såsom bruket är, sitt tal vid inträdet i franska akademien inbundet i ett rikt album. Kejsaren påminde den frejdade oppositionstalaren om en audiens, som han hade begärt och erhållit för flera år sedan; det var i anledning af en process, som på sin tid väckto i Frankrike och Algier så mycket uppseende. Kapten Doineau var beskylld för att hafva genom sin grymhet tvungit araberna att göra uppror. Jules Favre försvarade Agon Bel Lady; Agon blef dömd till tjugo års föstningsarbete. När Jules Favre återvände från Algier till Frankrike, sade han till Agon: ni har blifvit dömd, men jag skall begära af kejsaren nåd för er. Arabhöfdingen öfverlemnade då till sin advokat sin lilla son, sex år gammal, ett ovanligt intelligent barn; detta barn, sade han, skall bjelpa er att utverka min benådning. — Gossen vistades någon tid i Jules Favres familj, der han lärde fransyska språket. När Jules Favre fann att barnet tillräckligt inöfvat sin lilla roll, reste han till lägret i Chålons, der kejsaren uppehöll sig, han begärde en audiens som genast beviljades, det var efter frukosten som kejsaren emottog advokaten och barnet; han stod just i begrepp att göra en stor revy. Jules Favre var således tvungen att gå igenom hela den lysande generalstaben, det glittrade af stjernor och uniformer, advokatens svarta rock afbröt bjert mot all denna glans. Kejsaren mottog honom och barnet med mycken vänlighet. Barnet kastade sig på knä för kejsaren och utförde på det mest näpna sätt sin lilla roll. Kejsaren upplyftade barnet, och Jules Favre fick fadrens benådning. Han måste ru taga samma väg tillbaka oeh utsätta sig för blickarna af alla dessa epauletter som betraktade honom med nyfikna och afundsjuka blickar; när han väl genomgått hela linjen, kom en af kejsarens adjutanter efter honom, bedjande honom återvända. Nu måste han ännu en gång gå igenom detta blixtrande hof; när han var framkommen, sade kejsaren till honom: Kejsarinnan önskar kyssa barnet; vill ni följa mig till henne? Hela denna lysande samling hade sina hufvud obetäckta; endast kejsaren behöll hatten på; sätt er hatt på er sade kejsaren till advokaten, som naturligtvis efterkom denna tillsägelse. Kejsarinnan kom dem till mötes och omfamnade barnet.) Voltaire har sagt: den förste som liknade qvinnan vid en ros var en poet, den andre ett dumhufvud. En krönikeskrifvare, som är hvarken det ena eller det andra, har således rättighet att säga att den soir6 som kejsarinnan gaf sistlidno måndag var rosens fest. Vidingången till hvarje dörr såg man ett litet berg at de skönaste rosor; öfverallt böjde sig sköna, unga fruntimmer fram för att inandas deras vällukt. Kejsarinnan bar en klädning med ett släp som gjorde att herrarna som följde efter måste noga beräkna sina steg; färgen på hennes klädring liknade solens glans. — Madame de Metternich bar den korta klädningen, skuren efter modet ) Vår ärade korrespondent tyckes hafva e mycket stor vezeration för epåletterna. D. N.