- Jubelfesten i Lund.
Till Posttidningen telegraferades i lör-
dags middag:
Vid promotionsmiddagen gick det lifligt till.
Till en början erhöllo hedersdoktorerna ett fo-
tografikort, upptagande alla porträtterna af de
unga promoti, jemte promotor, rektor och de-
kanus. Serien af skåltal öppnades at prokans-
leren, som i utförliga föredrag föreslog konun-
gens, prinsens och det kungliga husets välgångs-
skålar, hvarpå prinsen svarade med ett längre
tal, hvilket ofta afbröts af högljudda bifallsrop.
Talet uttryckte de lifligaste sympatier för detta
lärosäte. Grefye Henning Hamilton frambar
uttrycken af de promoverades tacksamhet, med
det fina, eleganta och innehållsrika föredrag,
som alltid står till denne talares förfogande.
Men att redogöra för alla de vexlande talen
skulle trötta sjelfva telegrafen. Stämningen
steg allt högre, och snart hade de unga lager-
krönta män, som på förmiddagen bestigit par-
nassen, församlat sig i det öppna förmaket i
fonden af salen, dit de, under middagens fort-
sättning, genom utskickade inbjödo den ene
efter den andre af hedersdoktorerna och de
bemärktare gästerna samt bragte dem sin hels-
ning, åtföljd af kraftiga hurrarop, som öfver-
röstade sjelfva artillerimusiken från läktaren
midtemot.
De kring festsalen löpande gallerierna voro
fullsatta med damer, hvilka med synbart och
lifligt deltagande följde gången af det hela.
Till klockan 5 hade Lund3 innevånare bera-
mat sin fest å Lundagård samt i gamla bota-
niska trädgården. Dess platser, som erbjuda
ett ansentigt utrymme, öfverfylldes snart af
eleganta promenerande, och de vandrande la-
gerkransarnas grönska mätte sig med häckar-
nas. Rikliga förfriskningar serverades; och om
man icke precist kan säga, att de voro så lätta
satt tillgå, hade detta sin grund i det ofant-
liga tilloppet af gäster. Talrika nya bekant-
skaper knöto: der emellertid, gamla vänner och
kamrater återsågo hvarandra för några minu-
ter, för att kanske aldrig mer mötas. Medan.
man tryckte en gammal bekants hand, kände
man ett slag på axeln — en annan vän från
fordom steg fram med ett tack för sist, som
kom ifrån och som gick till bjertat. Läppar
10go, ögon tårades, grönskan lyste, solen sken,
kära minnen blickade fram öfverallt mellan trä-
den, rabatterna, boskeerna, de stora buxboms-
häckarna.
Några Greifwalds-studenter hafra i dagarna
anländt. En stor del af den anseddaste skån-
ska adeln har gästat staden, jemte sina damer;
många gäster från Danmark, bland dessa Orla
Lehman. Jernvägstågen susa förbi bittida ech
sent; ångbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn
haiva fördubblat sina turer. Tjenstfolk i orten
hafva haft flera dagars ledighet, för att riktigt
få se sig mätta på herrligheten. Man uppskat-
tar antalet fremlingar till 12—15,000 personer.
Poesiens flöden hafva runnit i strömmar. JLa-
tinska carmina och svenska sånger hafva om-
vexlande utdelats; doktor Kahl har ökat fe-
stens djupa innehåll med ett djuptänkt, större
poem; domprosten Wieselgren i ett poetiskt
sändebref till herrar Skarstedt och Norlin cele-
brerat de förra promotionernas män; en Fest-
gedicht har till och med kommit från Wien,
och så vidare. Naturligtyis samlas större de-