Jubelfesten i Lund. Till Posttidningen telegraferades i lördags middag: Vid promotionsmiddagen gick det lifligt till. Till en början erhöllo hedersdoktorerna ett fotografikort, upptagande alla porträtterna af de unga promoti, jemte promotor, rektor och dekanus. Serien af skåltal öppnades at prokansleren, som i utförliga föredrag föreslog konungens, prinsens och det kungliga husets välgångsskålar, hvarpå prinsen svarade med ett längre tal, hvilket ofta afbröts af högljudda bifallsrop. Talet uttryckte de lifligaste sympatier för detta lärosäte. Grefye Henning Hamilton frambar uttrycken af de promoverades tacksamhet, med det fina, eleganta och innehållsrika föredrag, som alltid står till denne talares förfogande. Men att redogöra för alla de vexlande talen skulle trötta sjelfva telegrafen. Stämningen steg allt högre, och snart hade de unga lagerkrönta män, som på förmiddagen bestigit parnassen, församlat sig i det öppna förmaket i fonden af salen, dit de, under middagens fortsättning, genom utskickade inbjödo den ene efter den andre af hedersdoktorerna och de bemärktare gästerna samt bragte dem sin helsning, åtföljd af kraftiga hurrarop, som öfverröstade sjelfva artillerimusiken från läktaren midtemot. De kring festsalen löpande gallerierna voro fullsatta med damer, hvilka med synbart och lifligt deltagande följde gången af det hela. Till klockan 5 hade Lund3 innevånare beramat sin fest å Lundagård samt i gamla botaniska trädgården. Dess platser, som erbjuda ett ansentigt utrymme, öfverfylldes snart af eleganta promenerande, och de vandrande lagerkransarnas grönska mätte sig med häckarnas. Rikliga förfriskningar serverades; och om man icke precist kan säga, att de voro så lätta satt tillgå, hade detta sin grund i det ofantliga tilloppet af gäster. Talrika nya bekantskaper knöto: der emellertid, gamla vänner och kamrater återsågo hvarandra för några minuter, för att kanske aldrig mer mötas. Medan. man tryckte en gammal bekants hand, kände man ett slag på axeln — en annan vän från fordom steg fram med ett tack för sist, som kom ifrån och som gick till bjertat. Läppar 10go, ögon tårades, grönskan lyste, solen sken, kära minnen blickade fram öfverallt mellan träden, rabatterna, boskeerna, de stora buxbomshäckarna. Några Greifwalds-studenter hafra i dagarna anländt. En stor del af den anseddaste skånska adeln har gästat staden, jemte sina damer; många gäster från Danmark, bland dessa Orla Lehman. Jernvägstågen susa förbi bittida ech sent; ångbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn haiva fördubblat sina turer. Tjenstfolk i orten hafva haft flera dagars ledighet, för att riktigt få se sig mätta på herrligheten. Man uppskattar antalet fremlingar till 12—15,000 personer. Poesiens flöden hafva runnit i strömmar. JLatinska carmina och svenska sånger hafva omvexlande utdelats; doktor Kahl har ökat festens djupa innehåll med ett djuptänkt, större poem; domprosten Wieselgren i ett poetiskt sändebref till herrar Skarstedt och Norlin celebrerat de förra promotionernas män; en Festgedicht har till och med kommit från Wien, och så vidare. Naturligtyis samlas större de