— Jag?
— Och hvilken annan?
— Du sjelt, för fan! - .
— Ja så, du menar det? Är det icke dn,
som drifvit med honom genom att låtsa, som
du åt katt och ugglor? Det är dig saken rör.
— Gå för fan!
— Jag har ett ord att säga dig. I fall Se-
raphin dräper dig, så lofvar jag, att jag skall
hämnas dig. . .
— Nöj, låtom oss börja med det, så få vi
se hvad som kommer derefter.
— År du kanske en pultron?
— Ja, det är just det jag är, och jag är
stolt deröfver.
Medan de sålunda munhöggos, kommo Sera-
phins sekundanter. Den ene var mycket tjock,
den andre mycket mager.
Pantalon började mycket vänskapligt att slå
på den tjocka sekundantens mage och påstod,
att han af naturen Vore mycket skämtsam, och
att han blott ville skämta en smula med sin
vän, som vore allt för kort om hufvudet. Han
slöt med att erbjuda Seraphin Isabellas hand,
och försäkrade, att han vore ailt för lycklig at
att få honom till svärson.
Den tjocke sekundanten var rörd. Den magre
sade icke ett ord; men kastade förälskade blic-
kar till bordet i salongen, der en förträfflig
frukost stod anrättad. Pautalon hade som en
erfaren man förutsett allt. Han visste, att tjocka
sekundanter skola fångas med känslorna och
magra med aptiten.
Isabellas och Seraphins bröllop skall snart
firas.
(SLUT.
—