EN DAG PÅ LANDET. (Efter ALMANACH COMIQUE.) (Forts. fr. föreg. n:r.) IV. Lille Pantalon kom med sina böcker och kartor. — Han har Donaufurstendömena till i morgon, sade hr Pantalon. Det är en af tidens brännande frågor. Skulle du väl tro det, den skälmen förblandar alltid Walachiet med Moldau. — Det gör han gauska säkert orätt i, svarade Seraphin. — Han tager alltid Balkan för en flod, oaktadt han redan fem eller sex gånger fått stryk derför. — Ack, den stackarn! — Han har ännu icke gått öfver Pruth. — Nå väl! vi skola låta honom gå öfver den raphin. Jag skall emellertid se till mina spalierer. Om vi sade, att Seraphin just roade sig mycket med denna geografiska lektion, så skulle vi ljuga förskräckligt. Han gick öfver Pruth, och han lät den ungo hr Pantalon gå öfver den på kartan. Han klängde uppför Balkans branta backar; han undersökte Donaus mynningar; han långleddes, för att begagna oss af ett ord, som uttrycker den högsta grad, hvartill ledsnadens termometer kan stiga. — Det är väl — tänkte han — att vi hafva sommar, och att det icke behöfs eld i kakelugnarne: eljest skulle man till slut bedja mig hugga ved. Emellertid närmade sig middagstimman, och Pantalon höll på att peta larver af sina spaliararv i dag. — Du gör mig en stor tjenst, min käre 8e