satte sig åter upp på sin höga stol, tog pennan från örat Och fortsatte sitt för en stund afbrutna, dagliga, ändlösa arbete. De andra tjenstemännensgjorde miner åt hvarandra samt begåfvo sig åter hvar och en till simplats, utan ätt vidare besvära sig med att, tala, SN den stackärs Don Feriandb, som, ARR emnad ät sig.sjelf, störtade ut gatan, förtviflad och på Fat Plitva fetkligt tokig! I sin sinnesförvirring återvände han instinktmässigt till familjen Alvarez boning, men dess port var och förblef stängd för honom. För ätt skingra den olycklige unge mannens förvillelse och öfvertyga honom om att Serafina, å hvilken han oupphörligen tänkte, icke mera fånns bland de låfvandes antal, förde man honom Vill Kendes Braf. Der låg Kon, en ståtlig matröna; Huggen i marmor; och der låg hennes man bredvid henne, en väldig riddare i full rustning; och der knäböjde på båda sidor bilderna af en talrik afkomma, som vittnade om att hon varit en fruktsam qvinna. Sjelfva monumentet bevisade att en lång tiderymd förbätt, sedan: hon -tefde och verkade; ty: hennes manus händer, hvilka voro sammanknäppta såsom till bön, hade-förlorat flera fingrar, Och dei ön gång så dejliga Serafina var utan näsa. DonFernando. erfor.en viss förtrytelse, när han skådade dessa bevis på sin älskarinnas obeständighet; men huru kunde väl en älskare, som reser bort på ett århundråde, fordra någon trohet? Och hvilken rättighet hade väl han, efter hvad som passerat mellan honom :och öfverdomarens dotter, att göra anspråk på att hon skulle å sin sida hålla de löften hon gifvit honom? a OT blan BN Den stackars riddaren gjordedessa reftektioner och blef ömmare stämd mot sin en gång tillämnade brud. Han lät, on skicklig bildhug