satte sig åter upp på sin höga stol, tog pennan
från örat Och fortsatte sitt för en stund afbrutna,
dagliga, ändlösa arbete.
De andra tjenstemännensgjorde miner åt hvar-
andra samt begåfvo sig åter hvar och en till
simplats, utan ätt vidare besvära sig med att, tala,
SN den stackärs Don Feriandb, som, ARR
emnad ät sig.sjelf, störtade ut gatan, för-
tviflad och på Fat Plitva fetkligt tokig!
I sin sinnesförvirring återvände han instinkt-
mässigt till familjen Alvarez boning, men dess
port var och förblef stängd för honom.
För ätt skingra den olycklige unge mannens
förvillelse och öfvertyga honom om att Serafina,
å hvilken han oupphörligen tänkte, icke mera
fånns bland de låfvandes antal, förde man honom
Vill Kendes Braf. Der låg Kon, en ståtlig ma-
tröna; Huggen i marmor; och der låg hennes
man bredvid henne, en väldig riddare i full
rustning; och der knäböjde på båda sidor bil-
derna af en talrik afkomma, som vittnade om
att hon varit en fruktsam qvinna.
Sjelfva monumentet bevisade att en lång tide-
rymd förbätt, sedan: hon -tefde och verkade; ty:
hennes manus händer, hvilka voro sammanknäppta
såsom till bön, hade-förlorat flera fingrar, Och -
dei ön gång så dejliga Serafina var utan näsa.
Don- Fernando. erfor.en viss förtrytelse, när
han skådade dessa bevis på sin älskarinnas
obeständighet; men huru kunde väl en älskare,
som reser bort på ett århundråde, fordra någon
trohet? Och hvilken rättighet hade väl han,
efter hvad som passerat mellan honom :och
öfverdomarens dotter, att göra anspråk på att hon
skulle å sin sida hålla de löften hon gifvit
honom? a OT blan BN
Den stackars riddaren gjordedessa reftektio-
ner och blef ömmare stämd mot sin en gång
tillämnade brud. Han lät, on skicklig bildhug-