tro, att dessa till största delen hafva en styrelseledamot, som gör anspråk nå att anses som ingeniör, att tacka för sin uppkomst, och de bestyrka det af kompetenta personer uttalade påståendet, att bemälda anspråk sakna hvarje slags rimligt skäl. Innan vi sluta, väja vi endast fästa uppmärksamheten på, att hr Amben, som föreståndare vid Ultuna, uppbär en lön (omkring 7,000 rdr rmt) vida högre än sina företrädares, med betydligt minskade göromål. Skall nu, som det förspörjes, styrelsens plan vara att ytterligare minska hans göromål, så blifver missförhållandet mellan löneförmånerna och det gagn han åstadkommer ännu större, och vi tro det vara skäl att, genom omnämrande af detta projekt, förekomma, det denna spekulation blifver satt i verket. Man hav uppgifvit flera förslag att lösa Ultunafrågan. Vi kunna ej finna mer än ett och det är: att entlediga styrelsens ordförande och samtlige tedamöter ; uppsäga föreståndaren och de öfrige lärarne. Derefter tillsättes en ny styrelse, hvarvid större afseende fästes på sakkunskap och vetenskapliga insigter (exa vetenskapsman är för litet) än hittills varit fallet ; sedan anslås de lediga tjensterna till ansökning, och bland de sökande antagas de, som vid afläggandet af profven, hvilka böra föreskrifvas, visat sig vara de dugligaste. Finner man sedan skäl att bilda ett lärarekollegium och lemna detta ett visst inflytande vid institutets verksamhet, tro vi, att Ultuna skall kunna återvinna en del af sitt forna anseende, hvilket annars kan anses vara oåterkalleligen förloradt.