tro, att dessa till största delen hafva en styrel-
seledamot, som gör anspråk nå att anses som in-
geniör, att tacka för sin uppkomst, och de be-
styrka det af kompetenta personer uttalade på-
ståendet, att bemälda anspråk sakna hvarje slags
rimligt skäl.
Innan vi sluta, väja vi endast fästa uppmärk-
samheten på, att hr Amben, som föreståndare
vid Ultuna, uppbär en lön (omkring 7,000 rdr
rmt) vida högre än sina företrädares, med be-
tydligt minskade göromål. Skall nu, som det
förspörjes, styrelsens plan vara att ytterligare
minska hans göromål, så blifver missförhållan-
det mellan löneförmånerna och det gagn han
åstadkommer ännu större, och vi tro det vara
skäl att, genom omnämrande af detta projekt,
förekomma, det denna spekulation blifver satt i
verket.
Man hav uppgifvit flera förslag att lösa Ul-
tunafrågan. Vi kunna ej finna mer än ett och
det är: att entlediga styrelsens ordförande och
samtlige tedamöter ; uppsäga föreståndaren
och de öfrige lärarne. Derefter tillsättes en
ny styrelse, hvarvid större afseende fästes på
sakkunskap och vetenskapliga insigter (exa ve-
tenskapsman är för litet) än hittills varit fal-
let ; sedan anslås de lediga tjensterna till an-
sökning, och bland de sökande antagas de, som
vid afläggandet af profven, hvilka böra före-
skrifvas, visat sig vara de dugligaste. Finner
man sedan skäl att bilda ett lärarekollegium och
lemna detta ett visst inflytande vid institutets
verksamhet, tro vi, att Ultuna skall kunna åter-
vinna en del af sitt forna anseende, hvilket an-
nars kan anses vara oåterkalleligen förloradt.