gårdsbruk och läroverket betraktadt som ett onyttigt biharg till detta näpsas,äfven om dessa sträfvanden utgå från dess styrelse och föreståndare. Detta utesluter ej, utan snarare nödgar till en god förvaltning, hvartill Ultuna och Hogsta visa,den nuvarande föreståndaren oduglig. i Zz Hr Amens lärareverksamhet är ett allmänt samtalsämne, och det finnes för närvarande ingen, hvilken så riktar pekoraliesamlingarna som han genom sina katederföredrag, och detta är så kändt och bevisadt genom de talrika så väl enskilda som offentliga klagomålen, att icke ens ett af styrelsen bestäldt intyg kunnat förklara dem för mer än fullt försvarliga. Hvarför ej den från årsväxtberättelserna kända termen mer än medelmåttig begagnades, förstå viicke; den hade vittnat om en fyndighet hos domaren, som bragt alla skrattarne på hans sida. Vi tro sålunda knappast, att någon kan vara fräck nog att försvara hr Amåöens duglighet som lärare. Att chefen för ett läroverk är komplett oduglig som lärare, då han fungerar som första lärare, är, om det också skulle ega motstycke inom vårt land, likväl något, som ej gerna kan försvaras. Hr Am6ens olämplighet som chef är fullkoraligt ådagalagd genom de rådande förhållandena vid Ultuna; dessa äro alldeles afgörande och tillåta intet vad, men vi skola det oaktadt framlägga bevis för en sak, som noga taget cj behöfver bevisas. Hrr Kjellin, Leijonflycht och Lindqvist anföra bestämda fakta för att han på ett störande sätt ingripit i deras undervisning, Inspektoren har han hindrat att ilämplig och riktig tid förrätta de nödvändiga arbetena, förbjudit honom att begagna redskap m. m., splittrat arbetskrafterna 0. S. V. Hr Leijonflycht har han förbjudit att begagna de bästa och beqvämaste instrumenten för undervisning i sitt ämne, och om det kan vara föreståndarens rättighet att sålunda minska lärjungarnes gagn af undervisningen, så se vi intet, som hindrar honom att ålägga sina medlärare att liksom han lemna undervisningen på — mesopotamiska. Herr Lindqvist har blifvit befald, huru han skall förrätta operationer, som tillhöra hans yrke. Ar han nu så okunnig (styrelsen har sjelf intygat motsatsen) i detta eller är hr Amften så skicklig i detsamma, att han kan och bör gifva föreskrifter deruti? Hr Amben stödjer sig på hr Bang, men om honom gäller rannolikt detsamma som om hr Amen eller att de ej begripa den sak, hvarom fråga är, och har befallningen utgått från honom, hade det tillhört hr Amöben att inse, det denna befallning aldrig hvarken kunde eller behöfde åtlydas och följaktligen ej heller borde gifvas. Vi vilja ej tala om det sätt hr Amöeen väljer att kungöra sina befallningar med knytnäfslag i bordet 0. s. v. samt citat ur krigsartiklarna. Att ena dagen, ja ena timman utgifva befallningar, som återtagas den andra är något så vanligt af hr Amåen, att det för närvarande ej väcker förvåning, utan erdast löje. Men huru en person kan vara lämplig som chef, hvilken genom sina åtgärder och sitt beteende väcker dels löje, dels ovilja, derom behöfva vi ej yttra oss; detta säger sjelfva det sunda förnuftet. Hr Ameen åberopar ett yttrande af hr Östberg, men att detta kan utgöra något försvar för hr Amtens framfart betvifla vi. För öfrigt äro vi fullt säkra, att hr Östberg aldrig tillåtit sig det indirekta klander som ligger i de citerade orden, och endast kännedom om hr Ameen gifver förklaring öfver det besynnerliga förhållande, att han åberopar en afliden, ehuru han, om saken verkligen förhölle sig så, som han uppgifver, kunnat begagna tvenne lefvande vittnen (frih. v. Kremer och kammarherre Reutersköld), hvilka mycket längre tid varit ledamöter i styrelsen och äfven, som vi förmoda, bättre fände Ultunaförhållandena än brukspatron Österg. Hvad hr Amåens duglighet som ekonomi-förvaltare angår, så är det fullkomligt bevisadt, att, sedan han blifvit ensam styrande vid Ultuna, aldrig plöjning, sådd, skörd, bergning, tröskning 0. S. V. skett i rätt tid, att arbetskrafterna oförnuftigt splittras och användas på dels onyttiga, dels mindre angelägna arbeten; och kan det oaktadt styrelsen hafva skäl för sin åsigt, att de ekonomiska förhållandena för närvarande äro bättre än under hr Ambens företrädare, så måste dock hvar och en, utom de tre opartiska männen, medgifva, att hr Amen dertill måste vara fullkomligt oskyldig. Vi hafva vid omnämnandet af herr AmåCens oriktiga åtgärder som ekonomiförvaltare ej omnämnt de befängda dikningsföretagen vid BäckAETBTSNSR URESYRRO ORTEN