Bref från Stockholms län. Danderyd i maj. Inom vår lilla församling ha under denna vinter bekymren och nöden för den fattigare delen af befolkningen varit större än kanske någonsin tillförene. Arbetsförtjensten har till största delen varit ingen; eller, när den funnits, alldeles otillräcklig. De få kläder och det lilla husgeråd som egts hafva af många bortsålts intill det oundgängligt nödvändiga, utan att dock — i följd af de höga prisen på lifsförnödenhoater — gifva annat än en obetydlig hjelp för stunden. Hela familjer finnas, hvilka i bokstaflig mening varit nära att svälta ihjäl och som skulle gjort det, om icke den enskilda barmhertigheten kommit dem till bjelp. Vare härmed icke menadt att framkasta något klander mot fattigvårdsstyrelsen, åtminstone i dess helhet, och minst mot dess aktningsvärde ordförande, som gjort hvad han kunnat; i ett samhälle så litet som vårt, men med en ovanligt tung fattigvård, äro kommunalutskylderna för jordbrukaren ändå i hög grad kännbara. Ett vackert och för andra kommuner efterföljansvärdt exempel förtjenar omtalas, i det tvenne af ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen, hrr Wretman på Danderydberg och Carlbeck på Ekeby, i början af februari, då nöden kanske var som störst, föranstaltade en enskild insamling, uppgående till närmare 200 rdr rmt, af hvilka 30 rdr contant samt 25 lisp. råg och ärtmjöl utdelades genast och det öfriga användts till att dagligen hvarje middag under sex Veckors tid bespisa 25 fattiga barn. Vidinsamlingen af ofvannämnde medel hade den principen följts, att endast vända sig till de personer som blott egde sommarnöjen inom församlingen och hvilkas ordinarie utgifter till denna kommun i följd deraf voro obetydliga, eller ock sådane egendomsegare, hvilkas kända förmögenhetsvilkor voro af det slag, att kommunalutskylderna icke för dem kunde anses egentligen betungande. Vid utdelningen följdes åter den principen att endast undantagsvis gifva till någon af dem, som på ett eller annat sätt åtnjöto stadigvarande understöd af församlingen, så att de insamlade medlen måtte i möjligaste måtto oafkortade komma blott dem till godo, som af fattigvården icke hade att vänta sig något, men som i följd af sjukdom eller i brist af arbete voro som mest beklagansvärda. Ehuru den som nedskrifver detta knappast nog kan anses tillhöra Danderyds församling, är det mig dock en glädje att nu till sist hembära icke endast mitt, utan hvad mera är, de fattigas, de mättade barnens tack, till såväl de båda ofvannämnde hrr, hvilka nitiskt och oförtröttadt, icke på ett, utan på mångahanda sätt, lagt sig vinn om de behöfvandes bästa, utan ock till dem som med sina välvilliga gåfvor bidragit till det sköra ändamålet att lindra och hjelpa der verklig och oförskyld nöd finnes. Detta tack hembäres således varmt och hjertligt till samtlige hrr Carlbeck, Wretman, Weber, Norbin, Aberg, Frögren, Bollin, Sjöberg, BReuckner, Iandberg och Boberg. J.