Utrikes-Nyheter. Engelska tidningen Times afslutar en betraktelse öfver kejsar Napoleons tal i Orlans med följande, för fransmännen behjertansvärda ord: Hvilken: ställning i verlden tror sig Frankrike. böra göra anspråk på, eftersom det förmenar sig behöfva en så väldig här? De tider äro förbi, för att aldrig mera återkomma, då jorden icke tycktes vara nog stor för att kunna rymma de båda husen Bourbon och Habsburg. De tider äro äfven förbi, då en fransk monark drömde om, återupplifvandet af gamla verldsherrskareplaner. Nu för tiden har Frankrike samma mission som alla andra länder: att lugnt stanna hemma och sköta sina egna angelägenheter. Vi veta icke att det vunnit något synnerligt genom sina korståg såsom kyrkans äldsta dotter eller såsom den latinska racens förkämpe på andra sidan atlantiska hafvet. Dess första rang bland jordens folk är tillräckligt betryggad, så länge det. blott icke vill göra anspråk på derna rang. Vi inse icke, huru dess ställning kan blifva hotad -derigenom, att i söder Spanien och Italien blomstra upp, eller om i öster Tyskland omgestaltar sig till en förbundsstat. Sålänge Frankrike håller fred med dessa grannar, är det försäkradt om den höga ståndpunkt, som dess framskridånde: bildning och inre utveckling förläna detsamma ; men visar det sig missunna och afundas grannarnes välfärd, fruktar det en medtäflare i dessa stater, sätter det sig i verksamhet såsom en störande makt, då skall dess uppgift icke längre inskränka sig till att: ställa sig på lika fot med sina motståndare; då må det rusta så, att det kan upptaga striden med dem alla tillsammantagne. I sina fredliga sträfvanden har Frankrike endast vänner i Europa; den krigiska hållningen är det, som ställer det ensamt, utan någon bundsförvandt. Detta är ett språk, som den försigtiga. Times icke på länge tillåtit sig mot grannen på andra sidan kanalen. POLITISK RÖRELSE BLAND ARBETARNE I ÖSTERRIKE. Vid ett af ungefär 5000 arbetare af alla österrikiska nationaliteter besökt möte i Wien antogs ett. manifest til det arbetande folket i Österrike och beslöts att detsamma: skulle öfversättas på alla landets språk och tryckas. Dessutom antogs en resolution, i hvilken begärdes införande af allmän omedelbar valrätt och den stående armens: ombildning till en folkbeväpning. Denna mötets resolution har blifvit öfverlemnad till inrikesministern. I manifestet betonas framför allt, att arbetarne hafva anslutit sig till den sociala rörelse, hvars mål är att höja det arbetande folket till likställighet med de privilegierade klasserna. Åtnjutandet af medborgerliga rättigheter skall icke längre vara beroende af individens förmögenhet. Statsbyggnaden måste fullständigt uppföras på demokratisk grund; och hufvudvilkoret härför är införandet af den allmänna omedelbara valrätten... Derjemtemåste man eftersträfva de arbetande klassernas emancipation från kapitalet. Invånarne i provinserna skola ansluta sig till Wiens arbetande befolkning. Endast såsom en enig, tätt sluten, väl organiserad här kan folket hoppas på frihetens seger, på seger för iden om allmän jemulikhet. För att nå målet måste man hafva oinskränkt förenings-, församlingsoch tryck-frihet. Wiens arbetare stå redan såsom en enig, kompakt och aktningsbjudande massa, som har kastat öfver bord fördomarne mot olika religionsbekännare och olika nationaliteter. Reaktionens sträfvanden för att organisera de polske och de ezechiske arbetatrne i särskilda föreningar hafva strandaät. Derefter fästes i manifestet uppmärksamheten på de faror för friheten, hvilka ligga i stridigheterna mellan de olika nationaliteterna, och uttalas den förhoppning, att Österrikes befolkning hvarken skall låta splittra sig genom nationalitetseller kyrkliga stridigheter och icke heller låta qvarhålla sig i det gamla beroendet. I slutet fillkännagifves att en arbetare-förbrödringsiest denna sommar kommer att hållas i Wien, genom hvilken känslan af behofvet af en sammanslutning skall litvas-hos atbetarne i hela Österrike. —— AA Telegrafnybeter. TN Vanna os Bri RR Re TR 1