Detta tal föranleder åtskilliga betraktelser.
Konungen har icke funnit mer än trenne
af riksdagens beslut förtjenta af att uttryck-
ligt nämnas: .
1) det som bestämmer att statens pen-
ningeförvaltning skall ordnas på ett mera
tillfredsställande sätt;
2) det, att 18 millioner rdr skola upplå-
nas; och
3) det som utgör inledning till antagande
af det metriska systemet och guldfoten för
myntet.
Dessa beslut omnämnas på gillande sätt.
Många torde ha ansett besluten om un-
dervisningsväsendets bättre ordnande, om
upphörande af de centrala embetsverkens
domsrätt, om civila boställens försäljande
m. fl. vara i grunden åtminstone lika vä-
sentliga som de trenne uppräknade beslu-
ten. Konungen har nöjt sig med att rö-
rande dem och rörande åtskilliga ofullbor-
dade ärender, till ex. religionsfrihetslagen,
säga att riksdagen på dem nedlagt ospard
möda.
Med berömmelse omtalar konungen det
återhållande elementet inom riksdagen. Det
utgöres egentligen af den första kammaren.
Många för samhälDet vigtiga framtidsfrågors
behandling bekräftar att representationen
icke saknar den återhållande kraft, som icke
utan mogen pröfning förändrar det bestå-
ende — så lyder komplimangen. Då kungl.
maj:t intagit bedömarens ståndpunkt öfver
och emellan de stridiga åsigterna inom re-
presentationen, har kungl. maj:t, tro vi,
icke fällt ett utslag i öfverensstämmelse med
meningen hos den ofantliga majoriteten af fol-
ket, som ganska visst anser att denna åter-
hållande kraft icke längre är på sin plats
i de många stora fråger, der nationen ge-
nom sina mera omedelbart valda ombud
helt enkelt återfordrar sina per fas et nefas
henne frånröfvade menskliga rättigheter.
Kungl. Maj:t försäkrar att det Svenska
folket i sann frihet icke står tillbaka för
något af sina samtida.
Kungl. maj:t .kan naturligtvis icke. miss-
taga sig, och det är oss icke tillständigt att
säga det kungl. maj:t har orätt. Men det