hafra god stämning. HLifvet i Paris. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Den 23 april blef Jules Favre — en af Frankrikes utmärktaste advokater och den förnämsta talaren på oppositionsbänkarne i lagstiftande församlingen — intagen i franska akademien. Sedan pater Lacordaires inträde der har man ej sett ett sådant tillopp af besökande. Redan klockan sju på morgonen voro mer än tvåhundra personer församlade utanför V Institut, i trots af regnet som var ihållande. Någon klagade för en af de lärda herrarna af akademien öfver att portarna ej öppnades, så att man kunde få intaga sin plats litet tidigare. Den lärde herrn svarade: Ni känner ej detfranska folket; den dag det finge tillträde utan besvär skulle akademien få tala för tomma väggar. — Man såg å läktarne en lysande samling, deribland biskopen af Orlåans i sin violetta drägt (han är författare till en ryktbar vorden brochyr mot qvinnornas uppfostran). Damernas toiletter voro högst smakfulla, oaktadt eller derför att inga Benoitondrägter syntes. Hela advokatkåren var närvarande; dess medlemmar igenkändes derpå att de nästan alla nyttja lorgnetter. Jules Favre infördes af hrr Berryer och Thiers. . Dessa tre män representerade hvardera en id6: Berryer, konungamakten med Guds nåde; Tluers, Juli-revolutionen; Jules Favre, 1848 års revolution. . Jules Favre intog den platsen som var ledig efter M. Cousin. Hans välljudande och imponerande röst klingade igenom hela salen, man hörde honom och man applåderade; han upptog och löste de svåraste problemer, filosofiens och politikens frågor. Han ville med sitt tal bevisa dessa två satser: Nationerna kunna ej blifva mäktiga utan frihet och tro; de kunna ej vara troende utan att upplysa sin tro genom förnuftet, renadt från villfarelser. Han försvarade revolutionen, folkundervisningen och den absoluta tankefriheten. När han talade om qvinnan i sjuttonde århundradet, så väl tecknad af hr Cousin, blef han applåderad med den största entusiasm. I dag, sade han, är man förvånad och blyges när man ser på hvilken hög bildningsgrad den förnäma damen stod i förra århundradet. Hon brydde sig ej om granna kläder, och hög rang utgjorde icke hennes lifs högsta mål. — Friheten kan endast utgå ifrån rena seder, och sederna skola återupprättas den dag då qvinnan intager sin plats i jemnbredd med mannen, då hon har lärt sig tankens arbete och kärlek till fäderneslandet. — Qvinnan intager då i samhället det naturliga inflytande som hennes ädla egenskaper böra förskaffa henne. Den trejdade talaren slutade med att hålla fram som framtidens fana den dubbla inskriften: filosofisk frihet och politisk frihet. Hr Remusat besvarade hr Jules Favres tal. Jag vet ej, min herre, om denna vackra sats är af er eller Plato: man måste realisera den idealiska typen af det sköna och sanna, äfven om man derför :skulle uppoffra sina sista krafter. Den moraliska skönheten utöfvar på menskligheten ett mera oemotståndligt välde än den kroppsliga skönheten, som ej är annat än ett återsken af den förra. Hr Remusat är en personifikation af akademiens anda och stil. Hans tal liknade en perla, innesluten i en mussla, och som endast med svårighet kan lösryckas från denna. Hans låga röst gjorde att man ej riktigt kunde uppfatta talets skönheter. . Jules Favres tal har af den konservativa pressen blifvit ganska illa tilltygadt. I en artikel säger man: Jules Favre har i sitt inträdestal i akademien , varit lika grofkornig som han är i kammaren och vid domstolen. Han hade stoppat sina fickor fulla med frihet. Jaså, sade han, ni tycker om frihet; jag vill då mätta er dermed i flera timmar. Man har redan gjort en karrikatyr, der man ser en varg, iklädd akademiens palmprydda frack, inträngande i ett fårahns. Krig eller afväpming är fortfarande dagens fråga. Man upprepar ofta dessa ord af kejsaren: är Frankrike nöjdt, så är Europa lugnt. Man säger ironiskt att hr von Bismarck för att visa en artighet emot Frankrike erbjudit sig att afskeda landtvärnet, men som detta ej skulle minska den preussiska armåns anfallsstyrka har anbudet,ej blifvit antaget.